I december tog arbetarna kontrollen över landets största statliga stålproduktionsanläggning. Regeringen backade efter 19 dagar och gick med på att betala ut bonusar.    Foto: Hanna Sistek

I december tog arbetarna kontrollen över landets största statliga stålproduktionsanläggning. Regeringen backade efter 19 dagar och gick med på att betala ut bonusar.  Foto: Hanna Sistek

Egypten har tagit ett första steg på vägen mot fackliga rättigheter. Hittills har den politiska turbulensen hindrat faktiska reformer efter
revolutionen. Men nu är den nya konstitutionen antagen. 

Fackets Fatma Ramadan är dock fortsatt skeptisk till utvecklingen.

– Under Mursis tid sa man att kommunister låg bakom strejkerna och nu sägs det i stället att det är Muslimska brödraskapet, säger hon.

Ropen hörs redan utanför grindarna till Egyptiska Järn- och stålfabriken.

– Vi vill ha vår bonus före konstitutionen, skanderar ett hundratal arbetare framför den vita fackföreningsbyggnaden på det enorma industriområdet.

Det är en solig, kall morgon några dagar före jul i söderförorten Helwan i Kairo, där arbetarna i december tog kontrollen över landets största stålproducerande anläggning.

MahmoudDen statliga fabriken hade, enligt Mahmoud Abduldaim som är anställd där, gått på en bråkdel av sin kapacitet under flera år. Arbetarna misstänkte att vanskötsel och otillräckliga kolleveranser var en medveten strategi för att bana väg för privatisering. De ville utreda om ledningen var korrumperad och därtill få ut sina bonusar, som frusit inne sedan 16 månader. Men det var svårt att förhandla.

– Ledningen handplockar och avlönar de fackliga representanterna. Vi känner inte att de representerar oss, säger Mahmoud Abduldaim.

Den egyptiska arbetarrörelsen har länge kontrollerats av statligt styrda Egyptian trade union federation (ETUF). Efter revolutionen svällde de fria facken i antal från fyra till drygt 1 200, men de har i praktiken varit tandlösa då de inte kunnat ta ut medlemsavgifter. Ett nytt fackligt lagförslag ligger nu i ministerrådet, men kommer troligtvis inte att antas förrän efter parlamentsvalet.

Under tiden har statsanställda fortsatt att tvångsanslutas till ETUF. Och i brist på facklig dialog har strejkerna i stället briserat. Sedan revolutionen har det genomförts fler strejker än de 3 400 aktionerna under Hosni Mubaraks hela sista decennium vid makten. Problemet är att de avtal som ingås efter en strejk ofta bryts av arbetsgivaren – utan några större konsekvenser, enligt Fatma Ramadan, styrelsemedlem i den fria fackliga paraplyorganisationen EFITU, som bildades under revolutionen.

– Vi (facken) är svaga och hela tiden under attack, säger hon.

Fatma Ramadan är inte nöjd med den nya konstitutionen. Bland annat har regeln att bönder och arbetare ska ha en 50-procentig representation i parlamentet tagits bort. Det har även den, enligt henne viktiga, församling där anställda, arbetsgivare och staten förde en dialog.

Den största landvinningen för arbetarrörelsen de sista åren har i stället varit den gradvisa höjningen av minimilönen från 350 till 1 200 egyptiska pund (ungefär lika mycket i svenska kronor). Den gäller dock endast statligt anställda, vars lön är svårreglerad då den består av drygt 80 procent bonus. Privatanställda tjänar i snitt 60 procent av vad statligt anställda gör.

Och värst är det för den informella sektorn, över 40 procent av arbetskraften, som står helt utan trygghet.

Hanna Sistek

EFTER KUPPEN I JULI

NY KONSTITUTION

Den nya konstitutionen är en följd av att den islamistiske presidenten Muhammad Mursi i juli störtades av militären. 98 procent av dem som deltog i förra veckans folkomröstning röstade ja till konstitutionen. Valdeltagandet var 39 procent. 

Här är något av innehållet:

• Militära rättegångar mot civila är fortsatt tillåtna. Fackrepresentanter fruktar att detta kan användas för att kväsa arbetarstrejker på exempelvis militära industrier (vilket Egypten har fullt av).

Den 50-procentiga kvoten för arbetares och bönders representation i parlamentet lyfts bort.

• Den ekonomiska och sociala församlingen, en plattform för dialog mellan anställda, arbetsgivare och stat som garanterades under förra konstitutionen, har tagits bort. 

• Rätten till facklig organisation gäller inte på statliga arbetsplatser.
Detta strider mot ILO:s konventioner, som Egypten undertecknat.

• Det får bara finnas ett fack per yrke.
Även detta strider mot ILO:s konventioner.