Interaktivt i Älta

Samtidigt som jag kommer fram till gångtunneln som går under Stensövägen möter jag några barn. Troligen kommer de från den skola som jag snart ska passera under min halvtimmeslånga promenad i Älta Centrum. Till skillnad från en tillfällig besökare rör sig de unga skolbarnen hemtamt i området. De syns att de har gått här tidigare och att de känner till platsen relativt väl.

Såväl deras glada rop som skolgården och idrottsplatsen som ligger på andra sidan vägen kommer att ingå i min version av Åsa Eliesons ”Vi, de levande”.

Allra enklast kan det beskrivas som ett interaktivt videoverk där varje besökare tas med på en 37 minuter lång promenad där skilda intryck, textmeddelanden och fragment av berättelser vävs samman till ett varsamt porträtt av en plats. I korta sekvenser möter vi dessutom de två skilda och fiktiva gestalter som Åsa Elieson använt sig av i sitt verk.

Var och en som lånar en Ipod och ett par hörlurar i receptionen på Älta Kulturknut kommer inte att uppleva precis samma saker under sin promenad som börjar och slutar på en bänk mitt i centrumbyggnaden i Älta.

Filmen och berättarrösten som guidar oss ut från centrat och ned till Ältasjön är visserligen densamma för alla; men vad vi själva ser och hör och vilka vi eventuellt möter kommer att skilja sig åt.

Det är när sinnesintrycken från ”Vi, de levande” blandas samman med omgivningen så att man till exempel inte vet om det där billjudet var inspelat eller inte som verket blir riktigt levande. Det är också då som den egna närvaron blir som mest påtaglig.

Thomas Olsson