Seko fick rätt.
De olyckor som drabbar järnvägen allt hårdare är resultatet av ett gravt eftersatt järnvägsunderhåll som Seko under lång tid har reagerat mot.
Men trots att facket gång på gång slagit larm om missförhållandena har ingenting hänt.
Inte förrän det står klart att de ansvarige inte bara har struntat i fackets återkommande larm, de struntade också i att åtgärda skador som innebär omedelbar livsfara för resenärer och anställda.
Som vi kunnat läsa i Arbetet ställer sig nu både V och MP bakom kravet på att Trafikverkets generaldirektör Gunnar Malm bör avgå.
Kravet låter rimligt. Det är oacceptabelt att som högst ansvarige för det verkställande arbetet ha kvar en person som inte ens säkerställer att akuta faror för människors liv genast åtgärdas när de upptäcks.
Men grundfrågan sträcker sig längre än så.
Alliansens iver över att få släppa in privatiseringar även i denna del av vår skattefinansierade välfärd är en starkt bidragande orsak till dagens livsfarliga lösning av det viktiga järnvägsunderhållet.
Dagens mischmasch av entreprenörer med delade ansvar och oklara befogenheter kan uppenbarligen inte fungera adekvat för att ge det resultat som skattebetalarna kan kräva.
Som en försegling över privatiseringarna har alliansen dessutom bundit upp sig till långa kontrakt med de privata utförarna. Ändå bör ett återförstatligande av järnvägsunderhållet tillsammans med ökade resurser vara det bästa sättet att i framtiden undvika faror och förseningar.
Tidplanen för hur det ska förverkligas blir förhoppningsvis en prioriterad fråga för nästa infrastrukturminister av ny politisk kulör efter valet.
