Vid årsskiftet sänktes pensionerna.

Därmed har den så kallade bromsen i pensionssystemet slagit till och sänkt pensionerna både 2010, 2011 och 2014 och ihåligheten i dagens ­pensionssystem blir alltmer uppenbar.

En given reform för att förhindra framtida sänkningar är att avskaffa premiepensionen och införliva den i vår vanliga inkomstpension.

Men på lång sikt krävs också någonting annat: En bättre arbetsmarknadspolitik. I annat fall kommer orättvisorna i pensionssystemet att bestå både utifrån yrkesgrupp och kön.

Tanken med en broms i systemet var i och för sig inte dum. När systemet utformades skulle bromsen säkra att pensionerna ungefärligt följde den ekonomiska utvecklingen.

Därmed skulle systemet aldrig braka samman för att det saknades pengar.

Men effekten blev en annan, främst för att de dåvarande AP-fonderna samtidigt dränerades när systemet drogs i gång.

Eftersom systemet därmed var kraftigt underfinansierat redan från start fanns inte nog stor buffert ens för mindre konjunkturnedgångar.

Det är det här som pensionärsföre­ningar med all rätt kallar för stöld.

Pengar de en gång avsatt av sin lön för sin framtida pension har gått upp i rök och i stället får de finna sig i att få pensionerna sänkta när pengarna inte räcker.

Till detta kommer alliansregeringens skattesänkningar som ytterligare vidgat gapet mellan pensionärers och förvärvsarbetandes inkomster.

Att återigen reformera ett så stort system som pensionssystemet är omständligt, men med tanke på att de återkommande sänkningarna kan fortsätta under hela den period pensionsmyndigheten har nosat på i sina prognoser, fram till 2026, är en förändring nödvändig.

I debatten om hur denna förändring ska gå till har – med all rätt – det nuvarande premiepensionssystemet stått i skottgluggen, alltså den del av pensionen som avsätts i egna fonder.

Som larmrapport efter larmrapport har visat är det främst svenska banker som tjänar pengar på systemet genom höga avgifter vare sig fonderna går upp eller ned.

Om de pengar som nu går till premiepensionssystemet i stället går till inkomstpensionen upphör alla pensionssänkningar, enligt pensionsmyndigheten.

Att avskaffa premiepensionen borde därmed vara självklart och gynna även framtida generationer.

Men man måste lyfta blicken högre än så. Det handlar inte bara om rättvisa mellan pensionärer och yrkesarbetande. Det handlar också om rättvisa mellan yrkesgrupper och kön.

Eftersom pensionen i dag grundas på den inkomst en person haft under ett helt yrkesliv försämras pensionen kraftigt för den som arbetar deltid, är arbetslös eller, vilket är alltför vanligt i arbetaryrken, slås ut före 65 års ålder.

Att skapa ett rättvist pensionssystem handlar alltså också om att skapa en god arbetsmiljö och rätt till heltider.

Långt innan vi börjar tala om att höja pensionsåldern – ett förslag som även det naturligtvis skulle förstärka pensionssystemet – måste vi på allvar förstärka rätten till heltid, rätten till en god arbetsmiljö och inte minst rätten till arbete.

Ytterst handlar det ju om att skapa bra jobb för alla, dels för individens framtida pension, men också för att pensionssystemet ska bli ekonomiskt hållbart.

I dag har vi 8,5 procents arbetslöshet, arbetsmiljön sätts på undantag och antalet allvarliga arbetsolyckor ökar, alltmedan regeringen pekar på att de sänker skatten, något som ändå inte kompenserar pensionärerna för deras sänkta pensioner.

Arbetslösheten måste ned, arbetsförhållandena måste förbättras och den könsmässiga fördelningen av heltids- och deltidsarbete måste upphöra.

Det är viktiga frågor även för våra pensioner.Martin Klepke