– Jag kände mig välkommen när jag kom tillbaka efter sjukskrivningen, säger Kalle Lindell, kriminalvårdare i Kristianstad.
Vi träffas på anstalten Vä strax utanför Kristianstad. Här finns sexualbrottsavdelningar och en ungdomsavdelning för intagna mellan 18 och 21 år. Kalle har jobbat på anstalten sedan 1999. Han kom in på jobbet av en ren slump när han tröttnat på att vara rörläggare – blev kvar och stortrivs.
– Jag hade knappt varit borta en dag när knäet plötsligt började krångla i somras. Min fru, som driver en restaurang, var på besök i sitt gamla hemland Kina så jag och barnen hjälptes åt att sköta restaurangen.
En dag när jag lyfte tungt fick jag plötsligt ont i ryggen. Nästa dag hade knäet svullnat upp och det strålade ut smärta. Det gjorde så ont att jag grät när jag stödde på benet – och gråter av smärta gör jag inte i första taget.
Läkaren gav honom smärtstillande – som knappt hjälpte – och skickade remiss till röntgen.
– Det syntes ingenting på vanlig röntgen, men nu har jag precis gjort en magnetröntgen och ännu inte fått provsvar.
Veckorna blev månader, Kalle stödde sig hjälpligt på kryckor och knäet blev sakta lite bättre. Med hjälp av inflammationshämmande och smärtstillande medicin
kunde han komma tillbaka till jobbet för drygt en månad sedan.
– Ja tack och lov. Jag var så less på de där tv-såporna. Det var riktigt tråkigt att bara gå hemma och jag längtade tillbaka till jobbet.
Kalle har fortfarande problem med knäet och det löste arbetsgivaren genom att han inte behöver gå i trappor, och gjorde om hans arbetsuppgifter så att han inte
tillbringar så mycket tid inne på avdelningarna.
– På avdelningen kan man ju lätt hamna i situationer som gör att man inte precis har tid att tänka på om knäet belastas fel eller inte, säger han med ett leende. Jag
gör andra saker i stället, som statistikrapporter och förbereder och leder olika säkerhetsövningar.
– Jag är också vakthavande befäl och den som leder arbetet om det händer något. Och vi som är vakthavande befäl ska så småningom bli helt frikopplade från arbetet på avdelningarna, så det här är väl ett sätt att börja med det lite i förtid.
Blev kollegorna glada när du kom tillbaka?
– Vi är ett tajt gäng och känner varandra ganska bra. Jag kände mig välkomnad och har aldrig känt att jag är i vägen när jag inte är lika rörlig.
Vad har du för tips till andra som är sjukskrivna länge?
– Håll kontakt med jobbet! Det är A och O. Jag hörde ifrån mina chefer ungefär en gång i veckan och det gör att man kan följa med i det som händer på jobbet och det är också lättare att planera för att komma tillbaka på ett bra sätt.
Vad ska man göra om arbetsledaren inte tar kontakt?
– Försöka att vara lite aktiv själv. Höra av sig och säga att man vill ha information och också berätta om man kan arbeta heltid direkt eller behöver en övergång. Man ska ha som mål att komma tillbaka så fort som möjligt, annars finns det en risk att man vänjer sig vid hemmatillvaron.