Ingen julefrid lägrar sig över skattedebatten!
Efter riksdagens beslut att stoppa skattesänkningen för dem med högst inkomster har det i borgerlig press börjat florera inlägg som talar om en domstolsprövning.
Har riksdagen verkligen gjort rätt när de tagit sitt beslut? Visst kan beslutet rivas upp?
Frågeställningen är i sig underlig. Riksdagen är, om nu någon till äventyrs inte skulle veta det, Sveriges högsta beslutande organ.
Vi går till val vart fjärde år för att utse de ledamöter som å våra vägnar ska fatta beslut om svensk lagstiftning.
En majoritet i Sveriges högsta beslutande organ har i detta fall beslutat att inte sänka skatten.
Så vad är då problemet?
Jo, skriver till exempel Dagens Nyheter i en krönika på nyhetsplats, någon kan ju överklaga. Då blir det en domstolsprövning och då rivs nog allt upp!
En domstol kan pröva riksdagsbeslut, så långt är resonemanget riktigt. Men en domstol kan inte ta upp ett beslut enbart för att alliansen förlorar en omröstning.
Det vore naturligtvis orimligt eftersom vi då har lämnat demokratin.
Prövningen kan endast ske om riksdagsbeslut fattats på felaktig grund.
Och då är vi alltså tillbaka till debatten om vad budgetreglerna egentligen säger.
Budgetreglerna är ingen del av vår grundlag. Budgetreglerna är en överenskommelse.
Denna överenskommelse säger att beslut som ökar statens kostnader i strid mot lagd budget inte ska kunna tas.
I en kryptisk habrovinkel har ett antal alliansföreträdare, bland dem riksdagens politiskt verkande talman Per Westerberg (M), menat att det också gäller om beslut tas för att minska statens utgifter.
Någon sådan passus finns dock inte i överenskommelsen, och det är väl lika bra att upprepa det en gång till, eftersom det hela tiden återkommer i debatten:
Någon sådan passus finns inte i överenskommelsen.
Det kanske är bäst att ta det en gång till:
Någon sådan passus finns inte i överenskommelsen.
Beslutet från oppositionen innebär alltså inte att utgifterna ökar, som det talas om i överenskommelsen, och det innebär faktiskt inte heller att statens utgifter minskar.
Det beslut som oppositionen tog i sin egenskap av tillfällig majoritet i Sveriges högsta beslutande organ har endast innebörden att en skattesänkning INTE genomförs.
Det konkreta resultatet av beslutet är alltså att ingenting förändras.
Att en domstol skulle komma fram till att ett riksdagsbeslut är fel på grund av en överenskommelse som säger att beslut som ökar statens utgifter inte får tas i strid mot lagd budget, när riksdagsbeslutet som togs i verkligen innebär att ingenting förändras, skulle i sanning vara uppseendeväckande.
Men önsketänkandet från borgerliga debattörer har ökat de senaste dagarna och kommer troligen att fortsätta.
DN skriver dessutom på nyhetsplats att S går med på att spendera betydligt mer, 15 miljarder kronor, till det femte jobbskatteavdraget, vilket är ett rent faktafel.
När förslaget kom upp till riksdagsbeslut i samband med budgeten röstade S emot och sade aktivt nej till ett femte jobbskatteavdrag.
Alliansen fick igenom denna gigantiska sänkning av skatten enbart med stöd – som det brukar vara – från Sverigedemokraterna.
Man borde kunna kräva att DN på nyhetsplats har koll på så grundläggande fakta.
