Klicka för större bild

Klicka för större bild

 

 

Behandlingshem för unga på glid har på senare år varit mest lönsamt inom den privata välfärdssektorn. Även LSS-boenden är en alltmer lukrativ nisch. Samtidigt krymper friskolornas marginaler.branschenvaxer

Arbetet har gjort en egen sammanställning av statistik från SCB för att kartlägga lönsamheten på den privata välfärdsmarknaden. Skillnaderna mellan de olika delarna är betydande.

Primärvården och läkarmottag­ningar samt privata boenden med särskild service för personer med funktionsnedsättning och missbruksproblem redovisar avsevärt högre vinstmarginaler än resten av den privata tjänstesektorn.

Men allra bäst går det för behandlingshemmen för barn och unga med sociala problem, så kal­lade HVB-hem. Nästan var tionde skattekrona som går till företagen bakom dessa hem blir över efter att alla kostnader för verksamheten dragits av.

Stefan Wiklund är docent i socialt arbete på Socialhögskolan vid Stockholms universitet och forskar om kommunal barn- och ungdomsvård. Han ser flera förklaringar till behandlingshemmens höga vinster.

– Det är svårt att skriva upphandlingskontrakt på det här området, eftersom ungdomarnas problem varierar så mycket. Hemmen har ofta informationsövertag gentemot kommunen och kan i viss mån diktera priset. De privata aktörerna tenderar att inrikta sig på de mest problematiska fallen och tar sedan betalt därefter, säger han.

– Personalens utbildningsnivå är samtidigt lägre på de privata hemmen, vilket bidrar till att sänka utgifterna för personal som är en stor kostnadspost. Dessutom fungerar konkurrensen dåligt. Hemmen är ofta hårt nischade på en viss sorts problematik, vilket gör att utbudet blir en salig röra, fortsätter Stefan Wiklund.

Det finns över 600 HVB-hem i landet, mer än hälften av dessa drivs av privata aktörer. Enligt Stefan Wiklund finns det en ansamling av riskkapitalbolag i branschen. Han anser att privatisering av behandlingshemmen är särskilt problematisk.

– Kundval är svårt eller omöjligt att tillämpa på denna marknad, eftersom brukarna kan placeras på hemmen via tvångslagstiftning. Dessutom görs placeringarna  på grundval av socialtjänstens bedömningar, där föräldrarna inte alltid företräder barnens intressen.

Medan dessa delar av välfärdsmarknaden redovisar starka resultat, så går det trögt för de privata skolorna. Deras lönsamhet är lägre än för andra privata tjänsteföretag. I synnerhet på gymnasienivån ger verksamheten minskande överskott.

– Demografin har förändrats genom färre barn, vilket innebär mindre kullar. Det har bidragit till en överetablering. Skolorna har fått svårt att fylla upp sina klasser med elever, säger Per Strömberg, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan.

LO-utredaren Kjell Rautio hävdar att mediedebatten kan vara en orsak till stigande marginaler vid behandlingshem för unga och boenden för personer med funktionsnedsättning eller missbruksproblem, medan lönsamheten pressas på andra håll.

– Färre personer – som dessutom tillhör de mest socialt utsatta i vårt samhälle – berörs direkt av dessa sektorer, vilket gör att de ofta hamnar i skymundan. Branscherna utsätts inte för mediadebattens disciplinerande verkan på samma sätt som vården, äldreomsorgen och skolan, säger han.

Så här räknade vi

Kartläggningen baseras på Statistiska centralbyråns årliga undersökning av företagens ekonomi, som bygger på bokslut från samtliga företag i Sverige. Arbetets granskning går igenom tio stora underbranscher inom välfärdssektorn där finansieringen till stor del sker genom skattemedel. De står för tre fjärdedelar av den privata utbildnings-, vård- och omsorgs­sektorn.

För att mäta lönsamheten använder vi rörelsemarginalen, som visar hur stor del av omsättningen som blir över efter att kostnader för personal, lokaler samt utrustning och material dragits av. En rörelsemarginal på tio procent innebär att var tionde omsatt krona – i dessa fall huvudsakligen skattekronor – går till annat än själva verksamheten. De används till räntor, skatt och vinster till ägarna.