Sofia Amloh

Debatt. Det är dags att börja kvotera in kvinnor i förbundsstyrelser och andra beslutande fackliga organ, skriver Sofia Amloh, och berättar om det motstånd en fackligt aktiv kvinna kan möta i en mansdominerad organisation.

 

Med anledning av LO:s nya rapport om jämställd representation är det dags att uppnå reell jämställdhet och kvotera in kvinnor i beslutande fackliga organ. Rapporten slår fast att LO:s organisationer fortfarande är en mansvärld som biter sig fast. Det finns fortfarande förbunds-styrelser som inte har någon kvinna.

För mig, som för många andra kvinnor, började det redan på arbetsplatsen. Jag mötte en mansdominerad arbetsplats med djupt rotad machokultur, där jag och andra kvinnor blev rejält prövade. Nyckeln till att bli accepterad i gruppen var att anpassa sig till den manliga normen och till och med bli den som levde upp till machokulturen mer än någon annan. Det var det som krävdes för att kunna stanna kvar – vilket inte alla kvinnor klarade. Jag blev därmed respekterad och accepterad av gruppen, och först då kunde jag skapa den integritet som jag behövde. Men det hade ett pris och det var inte smärtfritt. Detta ligger till grund för och speglar den fackliga organisationen och följer samhällets strukturer.

Jag möter verkligheten som ung kvinna i en mansdominerad facklig organisation. Trots att jag har kortare aktiv tid som förtroendevald än majoriteten är min erfarenhet av att vara minoritet och underordnad utifrån synen på kvinnor mer än tillräcklig.

Jag har sällan varit valberedningarnas förstahandsval inför årsmöten och blivit ifrågasatt om jag klarar av uppdragen i helhet efter mänskliga misstag, på ett sätt en man aldrig skulle bli. Jag har erfarenhet av män som förminskar och ignorerar mig genom härskartekniker. Jag får frågor om jag är en ”bra” sambo när jag jobbar långa dagar eller är bortrest på grund av förtroendeuppdrag vilket en man ofta inte får.

Jag har mindre spelutrymme och felmarginaler än män. Vill jag få gehör eller få igenom en idé på styrelsemöten är det sällan jag känner mig hörd trots att jag har förankrat kors och tvärs i organisationen och försäkrat mig om att mitt förslag är bra och relevant. Det kan gå styrelsemöte efter styrelsemöte utan resultat, tills jag ledsnar och ber en man i styrelsen att sälja in min idé och vips finns det på pränt i protokollet och förslaget går att sätta i verket.

Jag är ansvarig för stora och viktiga verksamheter och är adjungerad till avdelningsstyrelsen. Hittills har jag inte haft en styrelseposition som ordinarie trots att jag är fullt kompetent för uppdraget.

Jag är inte ensam, detta är vardag för många kvinnor. Mina exempel är konsekvenser av ojämställda arbetsplatser och fackliga organisationer. Att både se och känna den snedvridna maktbalansen mellan män och kvinnor gör mig väldigt arg, ledsen och stundtals energilös. Av någon anledning har jag som kvinna mindre makt och inflytande än om jag varit man. Jag engagerar mig fackligt för att jag vill påverka, det blir då en mycket märklig känsla när verkligheten är en annan för att jag är kvinna.

Ska vi verkligen komma någonstans med jämställdhetsfrågan får det inte bara stanna vid prat om jämställdhet för det leder inte till någon reell makt. Dit når vi genom kunskap – jämställdhet är i första hand en kunskapsfråga – inget allmänt tyckande eller ”sunt förnuft” baserat på enskildas värderingar. Kvotering är avgörande om vi ska komma någonvart. Motståndet mot att kvotera in kvinnor i beslutande organ handlar om vem som ska få avgöra vad som är ”rätt” kompetens och till sist om makt. Kvinnor blir därför ett hot utifrån rådande strukturer och normer. Det är viktigt med ett 30-procentigt mål eller mer, så att den underrepresenterade gruppen får ett inflytande värt namnet.

Det kanske viktigaste av allt för mig är att det finns kvinnor i ledande positioner som förebilder och som ett bevis på att det går.

Jag är glad att jag är förtroendevald i IF Metall som har tagit ett kvoteringsmål med utbildningsresurser som stöd. Det är först då jag som kvinna kan kämpa på lika villkor.

Sofia Amloh

Studieorganisatör och valledare IF Metall Sörmland