Varför nyliberalismen?
När Margaret Thatcher, några år efter sin tid som brittisk premiärminister, fick frågan om vad som hade varit hennes största politiska seger svarade hon ”Tony Blair”.
Historien återberättas i Carl Thams bok Nyliberalismens triumf och fiasko (Atlas, 2013). Tham beskriver hur nyliberalismen ätit sig in i samhällsstrukturen i västvärlden. Exemplen på vad som skett är många: avregleringen av ekonomin, skapandet av nya marknader inom områden som vård och skola, marknadsstyrning inom offentlig verksamhet och en begränsning av fackets makt.
Tham beskriver hur nyliberala ideologer, betalda av storföretag, systematiskt förändrat politiken. Men det gåtfulla för Tham är varför också delar av den europeiska socialdemokratin kommit att anamma flera av de nyliberala idéerna. Tham beskriver en stukad socialdemokrati med dåligt självförtroende, som allt mer backat från idén om den inbäddade kapitalismen där marknaden inte tillåts att härja fritt.
Thams kritik av dagens europeiska socialdemokrati sker utifrån en klassisk socialdemokratisk position. Han är samtidigt kritisk till mycket av det som kallas vänster. Tham menar att i synnerhet den postmodernistiskt färgade vänstern stundtals fungerat som draghjälp åt nyliberalismen genom en onyanserad kritik av välfärdsstaten.
Thams bok är bitsk, fräck och djupt pessimistisk, även om han öppnar dörren på glänt till en förnyad politisk mobilisering. I slutet ställer Tham frågan om vad Reinfeldt som pensionärer kommer att säga om sin största politiska seger. Kanske blir svaret Stefan Lövfen, skriver Tham. Vi får hoppas att Tham har fel.
Mats Wingborg