Foto: Janerik Henriksson

Foto: Janerik Henriksson

Seko tar strid mot individuella löner i skärgårdstrafiken. Jens Thörnqvist, Erik Ekblom, Samuel Mikkonen Wingårdh och Rikard Mattsson går strejkvakt på Strömkajen i Stockholm.

 

– Varför skulle individuella löner vara moderna, men jämlika löner omodernt? Vi gör ju samma jobb allihop.

Rikard Mattsson, matros på Blidösundsbolaget, står i snålblåsten på Strömkajen i Stockholm och argumenterar inför strejkande arbetskamrater, journalister och en och annan strandsatt passagerare. Klockan har just passerat tre på måndagseftermiddagen, och Waxholmsbolagets Väddö, som skulle ha gått mot Vaxholm, ligger kvar vid kajen.

På söndag kväll tackade Seko ja till medlarnas bud, som innehöll löneökningar på totalt 6,75 procent under tre år. Arbetsgivarna i Almega förkastade däremot budet, eftersom det inte innehöll någon modernisering av lönesystemet.

Sedan årtionden regleras lönerna genom en tariff i kollektivavtalet, där de anställda får högre lön ju längre erfarenhet de har. Ett föråldrat system, enligt Almega: Det ger löneförhöjning oavsett om den anställda har gjort ett bra eller dåligt jobb, i stället för att belöna dem som är duktiga.

Bland det tiotal matroser från olika skärgårdsbåtar som samlats på kajen är det omöjligt att hitta någon som delar Almegas syn på moderna löner. Besättningen på en Waxholmsbåt består normalt av fyra personer: två matroser som även fungerar som motormän, en som sköter kaféet, och så befälhavaren, som styr båten. Även om arbetsuppgifterna är många går det inte att utföra dem särskilt olika, hävdar matroserna.

– Det är väldigt lite skillnad mellan oss, säger Rikard Mattsson. Vi förtöjer, säljer biljetter, städar … Hur bra kan man städa en toalett för att det ska vara grund för högre lön?

– I hela samhället strävar man efter minskad löneskillnad mellan män och kvinnor. På skärgårdsbåtarna är det ingen skillnad alls. Omodernt, tycker Almega, men det är tvärtom väldigt modernt, vi ligger ju före andra i fråga om jämställdhet.

Jonatan Ekström, matros på Väddö, kliver i land efter ett informationsmöte om strejken. Stämningen ombord är god, berättar han – befälet surar inte för att båten ligger stilla.

– Nästa år är det befälens tur att förhandla med Almega, och de vill inte heller ha individuella löner, säger Jonatan Ekström. Om vi släpper tarifflönerna nu blir det svårare även för dem.

Argumentet att individuella löner skulle gynna dem som är särskilt duktiga håller inte, enligt Chang Strömberg, ombudsman vid Seko Sjöfolk som samordnar de strejkande i Stockholm.

– Det finns redan tillägg i kollektivavtalet för dem som har särskilda kunskaper och tar på sig särskilda uppgifter. Det går utmärkt att ge enskilda anställda högre lön. Men Almega vill bara höja vissa löner mot att andra får sänkt lön, och det går vi inte med på.

Seko är inställt på att konflikten kan pågå länge. De strejkande kommer att gå strejkvakt, men de är inte särskilt oroliga för att strejkbrytare skulle bemanna skärgårdsbåtarna och dra i gång trafiken.

– De skulle inte få i gång båten, säger Peder Pettersson, matros på Vånö som var med då båten byggdes 1991 och har arbetat ombord sedan dess. Toapumpar, el, motorer och annat är så speciellt att utomstående inte kan ta över.

Ett par hundra Sekomedlemmar strejkar, samtidigt som de lockoutas av sina arbetsgivare. Konflikten drabbar särskilt pendlare och skolbarn på ett antal öar i Stockholms skärgård, dit även distributionen av tidningar, paket och en del färskvaror upphör. Även mindre livsnödvändig trafik stoppas, som julbordskryssningar, Djurgårdsfärjorna i Stockholm och Älvsnabben i Göteborg.

 

Foto: Janerik Henriksson

Foto: Janerik Henriksson

Peder Pettersson oroar sig inte för strejkbryteri. – De skulle inte få i gång båten, säger han.