Foto: Janerik Henriksson

Foto: Janerik Henriksson

Stockholm den 7 december 2007. Uppsagda tågstädare demonstrerar utanför centralen. Några veckor senare tog SJ städningen i egen regi.

 

Seko kräver SJ på 200 000 kronor i skadestånd till var och en av 58 sparkade trotjänare. Det rör sig om tågstädare som fick sparken när SJ tog tillbaka städningen i egen regi för snart två år sedan.

På tisdag inleds rättegången i Arbetsdomstolen. Domstolen ska avgöra om det var en verksamhetsövergång när tog SJ tillbaka städningen från ISS Trafficare i januari 2012. I så var det fel att sparka tågstädarna.

Leif Eriksson var tågstädarnas klubbordförande. Han fick inte följa med tillbaka till SJ. På tisdag ska han vittna i Arbetsdomstolen.

– Jag känner en sorts avsky mot hur SJ har behandlat sina gamla trotjänare. De har visat prov på arrogans och nonchalans mot människor, säger han.

SJ städade tågen i egen regi fram till 2000. Då lades städningen ut på Trafficare, senare ISS Trafficare. Det var en verksamhetsövergång. De anställda fick behålla sina förmåner som statsanställda – som mest nio extra semesterdagar och rätt till pension från 60 år.

När SJ tog tillbaka städningen efter tolv år var det inte tal om verksamhetsövergång. Samtliga drygt 200 anställda blev uppsagda. Att många hade 20 eller 30 års anställning, från början på SJ, spelade ingen roll.

Tågstädarna fick söka sina gamla jobb i konkurrens med andra. Ungefär en fjärdedel fick jobb på SJ. Resten av jobben gick till sökande utifrån – framför allt ungdomar. Enligt Seko sänktes medelåldern på tågstädarna med 20 år i ett slag. Seko pekar på två tänkbara motiv: trotjänarna hade högre löner och ungdomar orkar med det fysiskt slitsamma jobbet bättre.

Därmed är det fråga om åldersdiskriminering, hävdar Seko.

Förbundet har stämt SJ i två omgångar. I den första stämningen är kravet
150 000 kronor i skadestånd till 59 tågstädare.

Enligt SJ var återtagandet ingen verksamhetsövergång. Därmed hade SJ inget ansvar för tågstädarna.

– Det är inte våra gamla trotjänare. Det är det affärsdrivande verket Statens Järnvägars gamla trotjänare. SJ AB har inget ansvar för dem. Vi är en av flera operatörer på en marknad i konkurrens och agerar utifrån det, sa SJ:s personaldirektör Peter Blomqvist när Arbetet skrev om tågstädarna för första gången.

Nu får Arbetsdomstolen avgöra om det var en verksamhetsövergång eller inte när SJ tog tillbaka tågstädningen. Det beslutet avgör utgången.

– Domen blir viktig för andra liknande ärenden, som Securitas biljettkontrollanter i tunnelbanan. De blev uppsagda när ISS tog över och ISS handplockade dem som företaget ville ha. SJ gick i bräschen för det här sättet att behandla sina anställda, säger Leif Eriksson.