Friskolornas oförblommerade arrogans mot elever med problem gav nästan ett komisk intryck i Uppdrag Gransknings kartläggning igår.
Rakt och rättframt och utan att slira på orden avfärdas barn med problem medan a-elever välkomnades.
Den självklarhet med vilken barnen ratades, rektorskarpt och nästan glättigt, visar att det inte handlar om någon enstaka händelse. Det här är en kassering av icke önskvärda personer som uppenbart har satts i system.
Inga urskuldrande leenden eller snabbt iscensatta pudlar kunde skylla det faktum att barn med ADHD, barn med låga betyg eller barn som vid ansökningen uppgavs ha ”hamnat i fel umgänge” snabbt lades i korgen ”Kasserat” hos de friskolor som bekostas av skattemedel, även av de skattemedel som betalas in av de föräldrar vars barn så glättigt och självklart ratas av skolornas rektorer.
Naturligtvis är denna utsortering förbjuden enligt lag. Vi har en obligatorisk skola, bekostad av allmänna medel, som för varje elev ska skapa en bas för hela det framtida yrkeslivet. Något utrymme att kasta ut dem som behöver extra hjälp kan och ska inte finnas.
Men det gäller att rikta ilskan åt rätt håll.
A-elever ger vinst. De glider genom skoldagen utan att orsaka extra kostnader.
”Problembarnen”, däremot, de ökar kostnaderna eftersom de kan behöva extra stöd och speciallärare. Och därmed kan friskolorna inte lika lätt förvandla de skattepengar vi alla ger dem till vinster som skolägarna kan plocka ut och på så sätt öka sin egen förmögenhet.
Om friskolor har ägare vars främsta syfte är att skapa största möjliga vinst så agerar skolans ansvariga bara rationellt om de kastar ut barn som kan tänkas försämra vinsten.
Marknadens lag för varje vinstsyftande företag är att laborera med två begrepp, att minska kostnaderna och att öka inkomsterna. Eftersom skolorna får en fastställd inkomst för varje elev, skolpengen, så kan skolor inte påverka inkomsterna alls.
Återstår alltså att minska kostnaderna, något som rektorerna i gårdagens Uppdrag Granskning på ett mycket illustrativt sätt visade i praktisk handling hur det går till. Ungefär som att kasta ut ”ruttna äpplen”, som en av rektorerna kallade barn med ADHD.
Mot detta självskrivna företagsekonomiska funktionssätt som råder för all vinstdrivande verksamhet lät skolminister Jan Björklunds indignation och upprördhet knappast trovärdig.
Brotten mot all etik och moral är en rak följd av att Sverige släppt in vinstdrivande företag i driften av skattefinansierade skolor.
Det är på tiden att Sverige återfår en skola vars främsta mål är att skapa största möjliga kunskap i stället för största möjliga vinst.
