Nu börjar LO arbeta med en ny modell för full sysselsättning och solidarisk lönebildning. Målet är att skapa en modern ersättare för Rehn-Meidnermodellen med utjämnade löner, låg inflation och låg arbetslöshet.

– Vi har en ödmjuk inställning till vår uppgift. Och det vore roligt om vi kan åstadkomma något som är i närheten av vad Gösta Rehn och Rudolf Meidner gjorde, säger Claes-Mikael Jonsson, jurist på LO och tillsammans med LO-ekonomen Åsa-Pia Järliden Bergström ansvarig för projektet Full sysselsättning och solidarisk lönepolitik.

– Det här handlar om att återerövra tron på att facket och politiken kan förändra verkligheten, säger Claes-Mikael Jonsson.

Det var den senaste LO-kongressen som beslutade om den nya modellen. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson var drivande bakom förslaget och han säger att det är LO:s största projekt i modern tid.

– Vi kommer arbeta annorlunda. Underlagsrapporterna ska inte godkännas av LO-styrelsen. Det ger frihet att utveckla olika förslag under arbetets gång, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.

En del av uppdraget är att granska den solidariska lönepolitiken självkritiskt.

– Det handlar om flera saker. Trots kvinnopotter och låglönesatsningar har vi inte lyckats utjämna löneskillnaderna inom LO-kollektivet. Skillnaderna mot tjänstemännen har inte ökat de senaste åren, men vi har inte fått tillbaka det vi förlorade på 90-talet. Dessutom har löneandelen av produktionsresultatet minskat dramatiskt, säger Claes-Mikael Jonsson.

Han säger att den minskande löneandelen är ett globalt problem och att det inte går att genomföra en förändring bara i Sverige utan det behövs en internationell facklig påverkan.

Claes-Mikael Jonsson har inga konkreta svar på hur en ny solidarisk lönepolitik ska utformas. Han säger dock:

– Vi från facket ska ha hög trovärdighet och om vi kan hålla löneinflationen i schack med lönebildning så kan vi ställa krav på politikerna på full sysselsättning.

Åsa-Pia Järliden Bergström koncentrerar sig i sin argumentation på full sysselsättning. Hon säger att det handlar om att skapa en helhet genom att sätta ihop penningpolitiken, näringspolitiken, välfärdsstaten, statens roll i infrastrukturprojekt, regionalpolitiken och bostadsbyggandet för att hävda arbetslinjen.

– Vår arbetslinje är annorlunda än dagens, som handlar om att med piska och hårda ekonomiska sanktioner tvinga folk att arbeta. Vi har en annan syn på människor. Vi tror att folk vill arbeta och bidra till samhället. Och då handlar det om att skapa förutsättningar för det, säger hon.

Åsa-Pia Järliden Bergström tänker sig att arbetsmarknadspolitiken ska vara central i den nya modellen och att man ska undersöka hur en grön omställning kan skapa fler arbeten.

– Och precis som i Rehn-Meidnermodellen är målen jämn inkomstfördelning, full sysselsättning, hög tillväxt och låg inflation, säger hon.

Projektet ska vara klart sommaren 2015 och förhoppningen är att den nya löne- och sysselsättningspolitiken ska antas av LO-kongressen 2016.

Fakta: Rehn-Meidner

Rehn-Meidnermodellen är en modell för ekonomisk politik utarbetad av LO-ekonomerna Gösta Rehn och Rudolf Meidner. I början av 50-talet ställde sig LO bakom modellen och från slutet av 50-talet låg den till grund för regeringens politik. Viktiga delar är låg inflation, full sysselsättning, hög tillväxt och jämn inkomstfördelning. Rehn-Meidner-modellen är en betydelsefull del av den svenska modellen.

Kansliet: Vid sidan av Claes-Mikael Jonsson och Åsa-Pia Järliden Bergström kommer ytterligare tre personer jobba med projektet. Det är Agneta Berge, tidigare utredare på Handels, Sebastian de Toro, tidigare tillförordnad budgetchef hos Socialdemokraterna och LO:s politiska sekreterare Mats Eriksson blir kommunikationsansvarig.

Två referensgrupper kommer att bildas. En med folk från LO-förbunden och en extern. I den externa gruppen ingår: Anders Forslund, Anna Hedborg, Anne-Sofi Kolm, Dan Andersson, Eva Mörk, Hans Karlsson, Irene Wennemo, Jacob Molinder, Kerstin Jacobsson, Marika Lindgren Åsbrink, Monika Arvidsson, Per-Olof Edin, Rune Åberg och Tomas Korpi.