Låga krav på arbetsgivarna

Anmälningarna om psykosociala problem på jobbet har ökat med över 2 500 procent på tio år. Bindande regler för arbetsgivarens ansvar i detta, som i dag är vårt vanligaste arbetsmiljöproblem – saknas.

– Alla arbetsgivare ska enligt lag förebygga ohälsa som är kopplad till stress och psykosocial arbetsmiljö. Men ingen arbetsgivare har någonsin dömts för detta. Reglerna är så otydliga att ingen vet vad som krävs, säger juridikforskaren Peter Andersson vid Handelshögskolan i Göteborg, som kallar situationen rättslös.

Arbetets granskning visar att anmälningarna om psykosociala problem på jobbet har ökat med 2 583 procent på tio år. I anmälningarna, över tusen förra året, ingår inte skyddsombuds begäran, stopp eller arbetsgivares tillbud som också kommer in till Arbetsmiljöverket. Utan det handlar om vanliga arbetstagare som vänt sig till myndigheten för hjälp.

Men det är en handfallen myndighet som tar emot deras anmälningar.

Dels omfattas anmälningar om psykosociala problem av strikt sek-retess. En handläggare kan till exempel inte kontakta arbetsgivaren eftersom hen inte får avslöja att en arbetstagare hört av sig.

Dels står handläggaren handfallen inför det faktum att det saknas bindande föreskrifter när det handlar om den psykosociala arbetsmiljön.

Arbetsmiljölagen är en ramlag, den är luddigt skriven för att kunna omfatta alla. Därför kompletteras den med föreskrifter från Arbetsmiljöverket. De är mer specifika för olika branscher, ämnen och problem. I dem står också tydligt vad arbetsgivare och arbetstagare är skyldiga att göra för att följa lagen. Och hur den som inte gör det kan straffas.

Det finns ett hundratal föreskrifter, de flesta bindande. Som till exempel om syntetiska oorganiska fibrer, manhål på vissa behållare samt en om bly och en annan om blybatterier.

Det finns också en skrift om den psykosociala arbetsmiljön, men den består av allmänna råd och är inte juridiskt bindande. Den säger alltså ingenting om vad som händer med den som inte följer råden.

2003 skickade Arbetsmiljöverket ut ett skarpt förslag på bindande föreskrifter för den psykosociala arbetsmiljön på remiss till arbetsmarknadens parter.

Ett år senare kastades förslaget i papperskorgen. Parterna stod nämligen kvar i varsin ringhörna i sina remissvar. Facken gillade förslaget. Det gjorde inte Arbetsgivarna.

Nu gör Arbetsmiljöverket ett nytt försök. Enligt Torsten Heinberg, beteendevetare på myndigheten, ska föreskriften vara klar till hösten 2015.

– Vi var emot det då, och är det fortfarande. Vilket vi också framför till Arbetsmiljöverket under det arbete med föreskrifter som pågår nu, säger Anna Bergsten, som är arbetsmiljöexpert på Svenskt Näringsliv.

Hon säger att området är komplext, att det är svårt att skilja på privata och arbetsrelaterade orsaker och att regler därför riskerar att bli otydliga.

– Flera krångliga regler på arbetsmiljöområdet är inte vad våra arbetsgivare behöver.

Men det största problemet som fick arbetsgivarorganisationer att slå bakut 2003 är att de anser att bindande regler begränsar deras rätt att fritt leda arbetet.

– Eftersom det handlar om frågor som bemanning, arbetstider, ledarskap finns risken att en reglering blir ett väldigt kraftigt ingrepp i arbetsledningsrätten, säger Anna Bergsten.

Ett svagt juridiskt argument, anser juridikforskaren Peter Andersson vid Handelshögskolan i Göteborg.

– Alla arbetsmiljöregler begränsar arbetsgivarens rätt att fritt leda och fördela arbete. De vill väl ha så stort handlingsutrymme som möjligt att lägga upp organisationen utan påtryckningar. Man kommer ju in på frågor som inflytande från arbetstagare.

Anna Bergsten på Svenskt Näringsliv anser att dagens regler räcker, och syftar på arbetsmiljölagen och föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM).

– Det viktigaste är att det händer saker ute på arbetsplatserna. Inte symbolfrågor om föreskrifter, säger hon.

Torsten Heinberg, beteendevetare på Arbetsmiljöverket, håller inte med.

– Vi håller inte med om att SAM räcker. Därför kommer vi att ta fram föreskrifter. Men de ska ju ut på remiss. Vi kan inte ge ut föreskrifter om det finns ett kompakt motstånd från en part. Då kan det bli svårt att tillämpa dem.

Föreskrifter eller ej. Den psykosociala ohälsan i arbetslivet ser inte ut att minska. Bland sjukskrivna i  kommuner och landsting är psykiska sjukdomar den vanligaste diagnosen. Bland anställda yngre än 35 år likaså, oavsett bransch. Och jämfört med andra diagnoser blir sjukskrivningarna här ofta långa.

– Bindande föreskrifter löser inte alla problem. Men arbetsgivarens ansvar skulle bli tydligare. Och Arbetsmiljöverket skulle kunna utöva tillsyn och utfärda förelägganden och förbud även här. Det saknas fortfarande en bit i det juridiska system som infördes 1978, säger Peter Andersson.

Förslag till föreskrifter nobbades

§ 7 Arbetstagaren skall ges möjlighet till inflytande över hur det egna arbetet utförs.

… var den paragraf som fick arbetsgivare att gå i taket i 2003 års förslag till bindande föreskrifter för den psykosociala arbetsmiljön. Förslaget skrotades året efter eftersom parterna stod för långt ifrån varandra.

Ur remissvaren:

• Svenskt Näringsliv: ”En inskränkning av arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet”
• Kooperationens KFO: ”… får långt gående konsekvenser för arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet”
• Småföretagarna: ”En positionsförflyttning i arbetsledningsrätten”
• Arbetsgivarverket, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet: ”En dubblering av reglerna”

Läs även: ”Jag vill ha bindande föreskrifter i morgon”