Han vittnar mot åkeribjässen

I dag möttes de på nytt i rätten – den polske lastbilschauffören Radek Rostkowski och ägarna till Andreassons åkeri i Halland, Yvonne och Karl-Erik Andreasson. Senast sågs de i Varbergs tingsrätt i januari. Det slutade med förlikning. Andreassons betalade 59 000 kronor.

Nu möttes de i Arbetsdomstolen. Radek Rostkowski hade åkt från Borås till Stockholm för att vittna mot sina tidigare arbetsgivare.

Den här gäller det inte pengar för hans del. Transport hävdar visserligen att han har blivit blåst på 133 000 kronor i lön – men det har han ingen glädje av. Han var inte medlem när det hände och därmed kan Transport inte driva hans krav i domstolen.

–  Jag är inte här för pengar. Jag är här för principen. Jag kom till Sverige för att få jobb och ett bättre liv, men de behandlade mig som en hund. Unga polacker som kommer till Sverige för att jobba i framtiden ska inte behöva bli behandlade som jag blev behandlad. Det är därför jag är här, säger han.

Arbetsdomstolen ska avgöra om Radek Rostkowski var inhyrd eller anställd. Om Transport vinner och domstolen kommer fram till att han var anställd, kan det öppna möjligheter att komma tillrätta med problemet med falska egenföretagare i åkeribranschen.

Men Transports ordförande Lars Lindgren är luttrad:

–  Vi kommer åt en avart, men även om vi vinner här så försvinner inte allt elände. I så fall har vi täppt till ett hål, men de hittar ständigt på nya.

– Samtidigt är det oerhört viktigt att klargöra vem som är arbetstagare. De som kommer hit från andra länder för att köra som egna företagare är helt rättslösa. I praktiken är de livegna. Om de klagar blir de hemskickade. Vad har de för val? säger han.

Det här visste Radek Rostkowski inget om när han och en kompis åkte runt i Göteborgs hamn och läste vad det stod på lastbilarna. De skrev upp telefonnummer och namn på åkerier för att ringa och söka jobb.

Det var så han blev anställd på Andreassons. Trodde han. Han hann jobba några dagar innan han fick beskedet att han måste starta ett eget företag och köra åt Andreassons bemanningsföretag Zimit. Han fick betalt per kilometer – inte per timme. Det innebar att han fick lasta och lossa gratis. Dessutom prutade Zimit ner antalet körda kilometer.

Det är Radek Rostkowskis version. I går drog han den på nytt i Arbetsdomstolen. Yvonne och Karl-Erik Andreasson kom med en helt annan version. Radek Rostkowski hade från första början fått veta att han skulle köra som egen företagare.

En pikant detalj i sammanhanget är Yvonne Andreasson inte vet vilken av trafikledarna som gav honom beskedet – någon som förbundsjuristen Anne Alfredson från LO/TCO Rättsskydd slog ner på.

– Hur kan du veta vad han fick för besked om du inte ens vet vem som gav beskedet?

Andreasson gjorde sig av med sina anställda chaufförer 2004. De erbjöds att börja köra som egna företagare. Året därpå, 2005, skrev Andreassons kollektivavtal med Transport ”under tvång”, enligt Karl-Erik Andreasson.

Åkeriet hade bara anställda på kontoret. Så vad spelar då ett kollektivavtal för chaufförer för roll? Jo, avtalet har gjort det möjligt för Transport att stämma Andreassons inför Arbetsdomstolen.

Nu begär Transport ett skadestånd på 400 000 kronor. Men Transport har lämnat in ytterligare en stämning som gäller utebliven lön till 135 polska chaufförer. Här är skadeståndskravet 20 miljoner kronor.

Dessutom är Andreassons inblandade i ännu en rättstvist i förvaltningsrätten i Göteborg.  Skatteverket kräver bolaget på 10,5 miljoner i arbetsgivaravgifter och skattetillägg. Pengarna har redan drivits in med följd att Andreassons dotterbolag Zimit är försatt i konkurs.

Nu tvingas Andreassons i stället att hyra in chaufförer från ett utomstående bemanningsföretag. Det blir betydligt dyrare.

– Men vi ska ha tillbaka pengarna från Skatteverket, säger Yvonne Andreasson.

Rättegången pågår även i morgon, onsdag, och möjligen även på torsdag.

LO/TCO:s förbundsjurist Anne Alfredson pratar med Radek Rostkowski i Arbetsdomstolen i dag, tisdag, på eftermiddagen.