Pensionssystemet konstruerades på 1990-talet för att hålla ”till nästa istid”. Nu förbereds genomgripande förändringar. Arbetet har intervjuat politikerna i riksdagens pensionsgrupp om vad som komma skall.

Att den allmänna pensionen skulle stå sig till nästa istid är en formulering av Bo Könberg (FP), en av de politiker som skapade systemet.

Strängt taget har han inte fått fel. Pensionssystemet har stått emot en rad påfrestningar, från börsnedgångar och massarbetslöshet till ett växande antal äldre. Det reglerar sig nämligen självt, genom att det aldrig betalar ut högre pensioner än det finns pengar till.

Problemet är inte systemets hållbarhet – utan att pensionerna blir för låga. Som LO visade i en rapport 2011 kan en industriarbetare som går i pension efter 45 års arbete bara räkna med halva lönen i allmän pension. Det är betydligt mindre än systemets konstruktörer räknade med.

Främsta skälet är att vi lever allt längre. Sedan reformen i mitten av 1990-talet har medellivslängden ökat med två år, och ökningen fortsätter. Om vi inte samtidigt ser till att jobba mer kommer pensionspengarna inte att räcka.

Dessutom har finanskris och arbetslöshet gjort att pensionerna behövt sänkas vid ett par tillfällen för att systemet inte ska råka i obalans. Svängningarna gör att pensionärerna inte kan planera sin ekonomi. Valåret 2014 är det dags igen. Och än en gång ser sig regeringen tvungen att parera sänkt pension med sänkt skatt för pensionärerna.

Till problemen hör också att premiepensionen, den del av pensionen som sparas i fonder, har blivit svåröverskådlig och givit lägre avkastning än väntat.

Det är bakgrunden till att pensionsgruppen, där Socialdemokraterna och allianspartierna har brukat träffas med glesa mellanrum för att finjustera 1990-talets pensionsreform, plötsligt diskuterar förändringar i systemets grunder.

– Ambitionen är att ta ett helhetsgrepp, att göra en samlad reform, säger Tomas Eneroth, Socialdemokraternas man i pensionsgruppen.

En rad utredningar som gruppen har beställt har nyligen blivit klara, och remissvaren från fack, arbetsgivare, pensionärsorganisationer och andra håller på att sammanställas. Därmed kan partierna börja förhandla på allvar.

Någon officiell tidsplan finns inte. Men Solveig Zander (C) hoppas på en principöverenskommelse redan före nyår. Lars-Arne Staxäng (M) anser att en uppgörelse i vart fall bör beslutas i riksdagen under 2014.

– För varje år ett beslut skjuts på framtiden dräneras systemet, säger Lars-Arne Staxäng. Vi vill ha ett stabilt system, där bromsen inte slår till särskilt ofta, helst inte alls.

Nedan följer en översikt över frågorna på pensionsgruppens bord. Vid sidan av dem är andra förändringar av pensionerna på gång, som ökad rätt att flytta gammalt pensionssparande och skattesänkning för pensionärer.

Mårten Martos Nilsson

 

Problem 1:
Vi blir äldre och måste jobba längre

Pensionsåldersutredningen föreslog i våras en riktålder för pensionering, som ska följa medellivslängden.

Till riktåldern ska åldersgränserna för när man kan ta ut pension knytas. Samtidigt ska åldersgränserna för hur lätnge man kan få sjukersättning och a-kassa följa med uppåt. Tjänstepension ska få tas ut tidigast från 62 år (mot 55 år i dag). Andra förslag är stärkt arbetsmiljöarbete och flexiblare arbetstider för att äldre ska kunna jobba vidare, och ökade möjligheter för äldre att omskola sig. Las ska gälla till 69 års ålder i stället för 67.

Socialdemokraterna:

Tomas Eneroth

Tomas Eneroth

– Det är fel att fokusera så starkt på högre pensionsålder, anser Tomas Eneroth. Vi ser att en del akademiker och företagare arbetar allt högre upp i åldrarna, men för dem som har fysiskt tunga eller stressiga jobb är det omöjligt. Fler arbetade timmar är det viktiga för att få in mer avgifter till pensionssystemet, och det bästa sättet att uppnå det är färre arbetslösa, sjukskrivna och utslitna.

 

Folkpartiet:

Ulf Nilsson

Ulf Nilsson

– Vi har inte en färdig förhandlingsposition men är positiva till många av utredningens förslag, som en riktålder för pensionering, höjd åldersgräns för när pensionen får tas ut och höjd åldersgräns i las, säger Ulf Nilsson. Ett intressant förslag är att låta dem som jobbar vidare efter 65 ta ut sin garantipension och bostadsbidrag. I dag lönar det sig alldeles för lite för låginkomsttagare att jobba längre.
Moderaterna:

Lars-Arne Staxäng

Lars-Arne Staxäng

– Som parti har vi inte intagit någon förhandlingsposition ännu, säger Lars-Arne Staxäng. Men allmänt anser jag att om vi lever längre måste vi arbeta längre. I framtiden kommer fler att arbeta högre upp i åldrarna, men det gäller inte alla grupper, det blir en ökad spridning.

 

Centerpartiet:

Solveig Zander

Solveig Zander

– Först och främst behövs bättre arbetsmiljö och större möjligheter för äldre att byta till mindre tunga jobb, säger Solveig Zander. Det är en fråga för arbetsmarknadens parter lika mycket som för lagstiftningen. Sedan behöver även åldersgränserna i pensionssystemet höjas. Tanken på en riktålder tilltalar oss. Höjd åldersgräns i las är också intressant, men måste utredas mer.

 

Problem 2:
Stora svängningar i pensionerna

Pensionsmyndigheten har undersökt hur svängningarna i pensionernas storlek kan minskas.

pensionuppner2Ryckigheten kan minskas genom att det inkomstindex som kopplar inkomstpensionerna till löneutvecklingen förändras. Men vill vi helt undvika att pensionerna sänks i dåliga tider måste inkomstpensionen tillföras pengar. Antingen kan pensionsavgifterna höjas, eller också kan avgifter flyttas över från premiepensionen till inkomstpensionen. Om det senare betyder högre eller lägre pension för framtidens pensionärer är omtvistat – det beror på vilka antaganden man gör om avkastningen på fondsparande respektive löneutvecklingen.

(S): – Att pensionerna sänks just nu beror på usel sysselsättningspolitik, säger Tomas Eneroth. Genom att låta alla framtida pensionsavgifter gå till inkomstpension, inte premiepension, stärker vi både dagens och morgondagens pensioner. Påståendet att det vore att ta av morgondagens pensionärer bygger på felaktiga beräkningar, och på antagandet att börsen kommer att gå utmärkt framöver. Det kan mycket väl bli tvärtom.

(FP): – Egentligen behöver inte pensionssystemet stärkas, säger Ulf Nilsson. Alla beräkningar visar att det håller på 20 till 30 års sikt. Det räcker att förändra inkomstindexet för att dämpa svängningarna i inkomstpensionen. Vill man ändå stärka systemet är det en bra modell att höja taken. Alltså låta pensionsavgifter på lön ovanför taket, som i dag går i skatt, i stället gå in i pensionssystemet och ge rätt till pension.

(M): – Vi vill behålla premiepensionen, och därmed hela avgiften till den, säger Lars-Arne Staxäng. Sedan har vi respekt för grundfrågan: Behöver pensionssystemet förstärkas? Den ingår i det frågekomplex som vi ska förhandla om.

(C): – Vi kan inte ha sådana svängningar i inkomstpensionen som i dag, det skapar oro, säger Solveig Zander. Vi vill först och främst se tekniska förändringar i hur pensionssystemet balanseras.

 

Problem 3:
Svårt välja bland 800 premiepensionsfonder

Utredaren Stefan Engström visar att spararna inte klarar att välja bland över 800 fonder.

En stor del gör inget val, andra tar hjälp av dyra rådgivare. De som väljer själva förstår inte riskerna. Administration, information och skatt på utländska aktier kostar miljardbelopp varje år. En tänkbar reform är att begränsa systemet till högst tio fonder. Tycker vi att stor valfrihet är viktigt bör systemet förfinas, till exempel genom att spararna tvingas bekräfta sina val.

(S): – Hela den framtida pensionsavgiften bör gå till inkomstpensionen, säger Tomas Eneroth, som alltså vill att premiepensionen avskaffas på lång sikt. Systemet är för dyrt. På sikt kostar administrationen tio miljarder om året, skatteförlusterna i utländska fonder fem miljarder.  700 000 sparare köper dyra rådgivningstjänster. Något är fel i grunden om folk inte förstår vårt gemensamma pensionssystem.

(FP):– Långsiktigt går börsen uppåt, det har den gjort sedan 1930-talet, säger Ulf Nilsson. Därför vill vi behålla premiepensionen. Att avskaffa den är att ta ifrån de unga en möjlighet till lite extra pension. De som vill påverka sitt obligatoriska pensionssparande ska få göra det.

(M):– Visst finns det sidor av premiepensionen som går att förbättra, säger Lars-Arne Staxäng. Men vi vill ha kvar den. Vad som ska justeras får vi återkomma till.

(C):– Premiepensionen är väldigt viktig för kommande generationer, säger Solveig Zander. Att minska den är att ta från morgondagens pensionärer. Antalet fonder kan däremot begränsas, kostnaderna pressas och förvaltningen förbättras.

 

Problem 4:
AP-fonderna är gammaldags

Buffertkapitalutredningen föreslog att kapitalet i AP-fonderna, som är en del i det allmänna pensionssystemets tillgångar, ska ägas av en ny myndighet: Pensionsreservstyrelsen.

Den ska sätta upp mål för avkastning och risknivå, medan tre nya fondstyrelser sköter förvaltningen. Nuvarande placeringsregler slopas så att förvaltningen blir friare.

(S): – Det är viktigt att AP-fonderna får modernare placeringsregler, säger Tomas Eneroth. Vår partikongress betonade att spararnas intressen alltid går först.

(FP): – I stort sett är utredningens förslag bra, säger Ulf Nilsson. Det är viktigt att fonderna inte är politiskt styrda, de ska enbart ge bra avkastning till pensionerna.

(M): – Också AP-fonderna är en förhandlingsfråga, men det bör inte vara en svår, partiskiljande fråga, säger Lars-Arne Staxäng.

(C): – Det är viktigt att modernisera placeringsreglerna, säger Solveig Zander. Men jag är inte övertygad om att den föreslagna Pensionsreservstyrelsen är den som ska bestämma hur kapitalet ska förvaltas. Vi politiker ska inte frånhända oss ansvaret för hur pengarna placeras, för i slutändan är det ändå vi som får stå för resultatet inför svenska folket.