Samtliga oppositionspartier har presenterat sina budgetförslag. Foto: Jonas Ekströmer

Samtliga oppositionspartier har presenterat sina budgetförslag. Foto: Jonas Ekströmer

Hög arbetslöshet och svag matchning mellan jobben och de arbetslösa går som en röd tråd genom oppositionspartiernas budgetförslag. Arbetet går igenom hur regering och opposition hanterar utmaningarna.

Med mindre än ett år kvar till valet har alla riksdagspartier nu presenterat sina budgetalternativ. Arbetets sammanställning visar en stor spännvidd på förslagen när det gäller arbete och sociala försäkringar.

Efter en regeringstid med stora förändringar av arbetsmarknadspolitiken föreslår regeringen i år små satsningar på området i termer av nya pengar. Huvudnumret är lönesubvention till yrkesintroduktionsanställningar.

– Regeringens inriktning ligger fast. Det är fortfarande sökaktiviteten hos dem som är utan jobb som betonas, i stället för tal om att rusta arbetskraften för de nya jobben. Man håller igen på resurserna och det handlar i stället om att omfördela befintliga medel som styrs över till det särskilda anställningsstödet, säger LO-utredaren Linda Grape.

Efter valet 2006 gjorde regering och riksdag kraftiga neddragningar av arbetsmarknadspolitiken. I synnerhet minskades antalet platser i arbetsmarknadsutbildning rejält. Men efter finanskrisen har volymerna i åtgärdsprogrammen ökat succesivt igen, i huvudsak för att arbetslösa har fått garantier som lovar dem att komma in i åtgärder efter en viss tid.

– Det främsta problemet är att politiken har blivit baktung. Allt läggs in så sent, säger Linda Grape.

I oppositionspartiernas budgetmotioner skymtar konturerna av något som liknar en återgång till tiden före maktskiftet.

Dessa partier är alla för att göra slut på den så kallade fas 3, som numera går under namnet sysselsättningsfasen. I dess ställe föreslås olika former av subventionerade anställningar.

Vänsterpartiet föreslår arbetsmarknadspolitiska satsningar som skulle återföra nivåerna nästan till det som rådde 2006. Bland annat skulle V:s förslag om antalet platser i arbetsmarknadsutbildning innebära en fördubbling mot dagens nivåer.

Övriga oppositionspartiers förslag går inte lika långt.

Sociologen Tomas Berglund har forskat om omvandlingen av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Han bekriver den politik som fördes under statsminister Göran Persson som en kombination av arbetslinjen och en kompetenslinje, där man framhöll behovet av att stärka arbetskraftens kompetens. Den senare inslaget är, enligt honom, något som fallit bort under den borgerliga regeringen.

– I debatten låter det som att Socialdemokraterna är på väg att lyfta fram kompetenslinjen igen som ett sätt att komma åt arbetslöshetsproblemet. Men den stora frågan är hur mycket partiet är villigt att satsa på det, säger Tomas Berglund.

Inte oväntat föreslår alla oppositionspartier förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen i form av höjda tak. Statsvetaren Johannes Lindvall betonar att politiken för a-kassan och den aktiva arbetsmarknadspolitiken måste hänga ihop. Han anser att legitimitetsproblem uppstår när den ena delen släpar efter den andra.

– Vill man ha en generös arbetslöshetsförsäkring måste man också vara beredd att satsa på aktiv arbetsmarknadspolitik som gör det möjligt för folk att ganska snabbt komma tillbaka i jobb. Socialdemokraterna lyckades länge kombinera de båda, säger Johannes Lindvall.

Klicka för att se i större format

Klicka för att se i större format