Ska vi fortsätta stödja vindkrafts­industrin, trots att den bygger på olönsam och föråldrad teknik, eller ska vi prioritera vår elintensiva basindustri, som behöver låga elpriser? frågar Jan Hedman.

Sverige står inför ett vägval – ska vi prioritera vindkraften framför vår basindustri? Vindkraftbranschen hoppas att vi till mångmiljardkostnad fortsätter subventionera den, och att Sverige genom elmarknadsintegrationen får kontinentens höga elpriser, vilket i sin tur medför att basindustrins konkurrensvillkor kraftigt försämras.

Stöd utgår till vindkraftsindustrin löpande genom de så kallade elcertifikaten. Vi elkonsumenter och småföretag betalar över elräkningen. Totalen uppskattas till mellan 40 miljarder och 300 miljarder kronor fram till 2035. Trots stödet går ett normalstort verk i dag med miljonförluster varje år.

Mångmiljardrullningen till vindkraften är ett produktionsstöd till gällande förlustteknik, såsom en gång varvsstödet. Tankfartygen blev inte bättre av varvstödsmiljarderna, och såldes oanvända till skrotning. Lärdomen var att det är utveckling av bättre teknik som bör stimuleras.

Logiskt för vindkraftsvännen vore nu att med olika pilotprojekt föra tekniken framåt mot lönsamhet. Marknadspriset på el är nämligen bara hälften av det man behöver för att vindkraften ska gå ihop utan stöd. I stället bygger man nu olönsamma verk (367 verk 2012), och då stödet per verk löper i 15 år, så går lejonparten av stödet vid varje tidpunkt till gårdagens teknik. Samtidigt utvecklas tekniken snabbt i utlandet (med bland annat SKF och ABB som underleverantörer).

Jag menar att det är irrationell politik att i dag stödja denna kraftigt olönsamma elproduktion, i synnerhet om bättre teknik är att vänta.

Regeringen skjuter nu frågan framför sig – bortom valet 2014 – genom att hänvisa till en kontrollstation i systemet 2015. Genom generöst stöd till vindkraften bevaras enigheten inom regeringsalliansen, men är detta ansvarsfull regeringspolitik – eller håller möjligen C-statsråden övriga regeringspartier som gisslan?

En process där elmarknaderna integreras pågår inom EU. Marknadsintegration medför som bekant att prisskillnader utjämnas, och vindkraftsbranschen hoppas nu att kontinentens höga elpriser ska komma att belasta även Sverige. Då kanske vindkraften närmar sig lönsamhet, samtidigt som elkonsumenter drabbas och vår elintensiva basindustri – skogs-, stål-, kemi- och gruvnäringarna – kraftigt förlorar i internationell konkurrenskraft. Om den frågan talar branschen tyst.

Två tydliga politiska frågor utkristalliserar sig:

• Ska vi i detta skede stödja vind­krafts­industrins investeringar i nuvarande förlustteknik?

• Ska vi prioritera kraftindustrin med vindkraften framför vår basindustri?

Detta är inte frågor primärt för teknikerna, utan vi bör begära att de politiska partierna tydliggör sina vägval inför valrörelsen 2014. Var står socialdemokratin? Miljörörelsens ledning har tyvärr redan tagit vindkraftsindustrins sida.

Vem står upp på naturens, elkonsumentens och basindustrins sida?

Jan Hedmanjanhedman

boende i Vansbro och Uppsala, vindkraftsskeptiker och aktiv mot fortsatt vindkraftsexploatering i Dalarna