Klicka på bilden för att se en större version

Klicka på bilden för att se en större version

Mest till dem som tjänar bäst, både i kronor och procent. Så ser 2000-talet ut i Arbetets kartläggning av löneutvecklingen i olika yrken och yrkesgrupper. De som sitter på höga chefsposter drar ifrån.

Sedan millennieskiftet har en genomsnittlig vd fått 28 600 kronor mer i månaden, medan en vanlig städares månadslön ökat med 5 300 kronor. Genomsnittslönen på hela arbetsmarknaden har ökat med 8 900 kronor.
Det visar Arbetets egen sammanställning av Medlingsinstitutets och SCB:s lönestatistik.

– Grupper som har marknaden i ryggen drar ifrån. Något som förstärks av att de i viss mån kan sätta sin egen lön, säger Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare.

Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, är inte förvånad över Arbetets siffror:

– Det finns inget i termer av lönsamhet och annat som normalt påverkar löneutvecklingen som kan förklara att de högsta cheferna har dragit ifrån. Men det är en tydlig trend som vi ser, säger han.

– Tendensen inom näringslivet är att man jämför sig med löneläget i andra länder, vilket driver upp lönerna. Det smittar sedan andra sektorer, fortsätter Roger Mörtvik.

Lönebildningschefen på chefsorganisationen Ledarna, Maria Elinder, anser däremot att bilden av snabbt stigande chefslöner är missvisande. Hon betonar att bara fyra hög­re chefsgrupper ingår i Arbetets sammanställning.

– Vi har andra siffror som även omfattar resterande chefsgrupper. De visar att chefer i allmänhet tjänar för dåligt. Medianlönen för alla chefsnivåer är bara 39 500 kronor i månaden. Skulle vi dessutom ta hänsyn till den obetalda övertid som många chefer har kan det innebära en direkt lönesänkning på mellan 20 och 30 procent, säger Maria Elinder.

Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv, betonar att löneutfallen beror både på lönepolitik och marknadsavväganden. Exempelvis har brist på ingenjörer och tekniker, enligt honom, bidragit till att företagen varit beredda att höja deras löner mer än andras. Men han hävdar att de flesta vd:ars löner fortfarande ligger lågt, och inte utvecklats starkt.

– Globaliseringen har medfört att vd:ar vid företag med en stor andel av verksamheten utomlands har haft en bättre utveckling än arbetsmarknaden i övrigt, men det är en ren kompetensfråga. Lönerna på de svenska företagen är fortfarande sämre än för motsvarande jobb utomlands, säger Christer Ågren.

Att löneökningar numera – sedan industriavtalet slöts och har utgjort grunden för övriga förhandlingar – uttrycks och avtalas i procent märks tydligt i Arbetets kartläggning:

Mer än hälften av yrkesgrupperna, 30 av 53, har haft en liknande löneutveckling som genomsnittet för arbetsmarknaden. Bara sex yrkesgrupper har haft en avsevärt svagare löneutveckling, och deras löner har ökat mer än tio procentenheter långsammare än genomsnittet. Men bland dessa finns flera stora grupper, som grundskollärare, gymnasielärare och dataprogrammerare.

Mathias Åström är förhandlingschef på Lärarförbundet. Han ser två faktorer bakom lärargruppernas svaga löneutveckling.

– Det här är inte en avtalsteknisk fråga. Fram till förra årets avtalsrörelse följde vi industrins märke. I stället handlar det om en felvärde­ring från arbetsgivarens sida lokalt. Det, i kombination med att andra grupper byter jobb oftare, ligger bakom löneutfallet. Rörlighet är bra för löneutvecklingen, säger Mathias Åström.

Han hävdar att kortsiktiga ekonomiska hänsyn i kommunerna bidragit till att hålla nere lärarlönerna.

– Lärarna utgör ett stort antal av kommunens anställda, vilket innebär att det kostar mycket att satsa på denna grupp. Du kan satsa på kommunens civilingenjörer utan att det märks i budgeten, säger Mathias Åström.

I fjolårets avtalsrörelse nådde lärarförbunden en uppgörelse med större procentuella lönehöjningar än andra grupper. Eftersom lönestatistiken bara sträcker sig fram till år 2012 syns inte effekterna av det i Arbetets kartläggning. Det nya avtalet är, enligt förhandlingschefen, ett första tecken på att den samlade politiken är på väg att förändras så att läraryrket uppvärderas. Men det fyraåriga avtalet är sifferlöst (det vill säga att alla summor förhandlas fram lokalt) under de två sista åren – och vad som blir slutresultatet återstår att se.

– Det finns skrivningar i avtalet om vikten av att satsa på skolan. Arbetsgivaren har ett år på sig att göra rätt eller fel. Fjärde året är uppsägningsbart, säger Mathias Åström.

Ett LO-yrke återfinns bland dem som har haft en avsevärt svagare löneutveckling än andra: grafikerna. En grupp som präglats av en exceptionellt svag sysselsättningsutveckling under 2000-talet. SCB:s statistik visar att nära två av tre grafikerjobb har försvunnit. Ingen annan yrkesgrupp redovisar en så stor minskning i antalet anställda. Grafikernas svaga löneutveckling kan därför delvis förklaras av att många förhållandevis välbetalda grafikerjobb försvunnit.

Effekterna av att normen för löneökningarna fram till i år endast var satt i procent, och inte i kronor, framkommer också i Arbetets kartläggning. Trots att städarnas procentuella lönehöjningar ligger tio procentenheter över grundskollärarnas och grafikernas så har deras löner i reda kronor ökat mindre.

– Det finns ingen som helst löneglidning på våra avtalsområden. Medlemmarna får exakt vad som avtalats fram på central nivå, och de har ingen möjlighet att påverka sin egen lön. Dessutom är omsättningen hög inom yrket och ny personal anställs konsekvent på lägstalönen, säger Gunilla Kevdal, avtalsansvarig på Fastighets.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson efterlyser en bred överenskommelse mellan alla fackliga organisationer för att motverka ökningen av löneskillnaderna. I den skulle ingå att genomsnittslönen på arbetsmarknaden utgör brytpunkten för löneökningar. De som ligger under den skulle få sina avtalade lönehöjningar uttryckta i kronor.

– Då skulle vi uppnå löneutjämning, vilket skulle gynna lågavlönade kvinnor. Dessutom har flera tjänstemannagrupper kommit att proletariseras genom att de blivit allt mer utbytbara. Och en bred facklig samordning skulle också ha en hämmande effekt på direktörernas löneutveckling, säger Torbjörn Johansson.

Läs också: Taxiförare Björn Högkvist tjänar mindre och mindre för varje år

Löneutvecklingen – så här räknade vi