Foto: Fredrik Sandberg

Teknikföretagens Anders Weihe säger att det är parterna inom industrin som ska värdera och avgöra vilket avtal som den internationellt konkurrensutsatta sektorn klarar.

 

LO:s låglönesatsning är ett hot mot industrins internationella konkurrenskraft, enligt Teknikarbetsgivarna.

När den sista striden närmar sig, och runt 250 000 statsanställda ska sätta punkt för årets avtalsrörelse, kommer ett generalangrepp på LO-facken.

Kritiken är delvis densamma som Teknikföretagen förde fram för tre år sedan. Då kritiserade arbetsgivarna att LO krävde och genomdrev en jämställdhetspott. Teknikföretagen sa upp det gällande industriavtalet och resultatet blev ett nytt industriavtal, som Pappers ställde sig utanför.

Nu vänder sig Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe mot att facken i de två senaste avtalsrörelserna har sagt nej till medlarnas slutbud samt att facken driver att märket ska uttryckas både som ett krontal och en procentsats.

– Att vi inte lyckas sluta nya avtal innan de gamla går ur gör att andra branscher försöker ingå avtal före oss i industrin, och det stärker uppfattningen att andra än industrins parter ska påverka industrins förhandlingar, säger Anders Weihe, som anser att de sena avtalen beror på IF Metall.

Han säger att det är parterna inom industrin som ska värdera och avgöra vilket avtal som den internationellt konkurrensutsatta sektorn klarar att leva med. Och han vill inte veta av att fack inom andra branscher ska påverka.

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä svarar att det är Facken inom industrin (akademiker, tjänstemän och flera LO-fack) som gemensamt sagt nej till slutbuden.

– Anders Weihe har en förenklad syn, som innebär att vilket slutbud som helst ska accepteras, säger han.

Anders Weihe vänder sig mot det sätt som LO-förbunden i år har ställt sina lönekrav. I LO-samordningens plattform är kravet uttryckt som 2,8 procents lönepåslag för dem med en lön högre än 25 000 kronor i månaden och minst 700 kronor för dem som har en lägre månadslön.

– Märket är till för att tala om hur mycket arbetskraftskostnaden kan öka. Det går inte att uttrycka i kronor utan går bara att mäta i procent. Därför kan vi inte ha två märken, säger Anders Weihe.

Han säger att lönen för enklare jobb redan är för hög i Sverige och att det förvärras ytterligare av krontalspåslag. Om sektorer vid sidan av industrin får högre lönepåslag undergräver det industrins konkurrenskraft.

– Industrin är avgörande för svensk ekonomi. Och jag undrar vad som krävs för att LO-ledningen ska förstå hur lönebildningens mekanismer fungerar. Kanske behövs det att ekonomin åker rätt ner i diket för att folk ska förstå, säger Teknikföretagens förhandlingschef.

Både LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson och IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä vänder sig mot Anders Weihes inställning. Båda säger att det helt enkelt handlar om att arbetsgivarna är mot låglönesatsningar.

– Krontalspåslag är fullt möjliga om bara viljan finns, säger Torbjörn Johansson.

Han och Veli-Pekka Säikkälä anser att den sortens krav inte är några problem så länge facken är överens – och så länge inte industrifacken ställer krav på kompensation för ökningar lågavlönade fått.

Torbjörn Johansson tycker att Anders Weihe i stället ska bekymra sig om löneutvecklingen bland finansmarknadens anställda, och att deras höga löner drar folk från produktionen.

IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä lyfter fram direktörslönerna:

– Anders Weihe borde rikta sitt samhällsengagemang mot direktörerna och deras löner. De hotar sammanhållningen och lönebildningen. Direktörerna har inga som helst spärrar för sina lönekrav.

 

Parterna om kritiken mot LO

Veli-Pekka Säikkälä

Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare hos IF Metall:
– Det finns en massa plus i årets avtalsrörelse. Normeringen har visat sig hålla och vi har genomfört den utan konflikter.

Torbjörn Johansson

Torbjörn Johansson, LO:s avtalssekreterare:
– Klart att vi kan ställa krav på krontalspåslag. Allt vi köper betalar vi med kronor och inte med procent.

robertschoen140_3913

Robert Schön, vice vd hos Industriarbetsgivarna:
– Det är oacceptabelt att facken två gånger sagt nej till en slutlig hemställan från de opartiska ordförandena – och det ska vi diskutera i industriavtalets förhandlingsråd.

Dag Klackenberg

Dag Klackenberg, vd i Svensk Handel:
– Anders Weihe har alldeles rätt. Ska man följa industri­avtalet kan man inte ha två märken. Det är bara att läsa innantill. Sen är jag ju inte någon stor vän av industri­avtalet. Det är alldeles befängt att IF Metall ska disciplinera facken och Teknikföretagen ska göra samma sak med arbetsgivarorganisationerna.
– Att tro att de komplicerade arbetena finns inom industriavtalets ram är schablonartat uttryckt. Enkla och komplicerade arbeten finns inom alla branscher.

perbardh140_3913

Per Bardh, avtalssekreterare hos Handels:
– Inom LO är vi överens om att industrins avtal ska omvandlas till ett krontalspåslag, och krontalspåslaget är ett stöd till låglönegrupper. Och det retar Anders Weihe och andra arbetsgivarföreträdare.

Avtalsrörelsen

Två märken

Enligt LO är det två märken som ska styra alla uppgörelser i årets avtalsrörelse: 6,8 procents lönelyft på tre år samt minst 1 700 kronors löneökning under tre år för dem med lön lägre än 25 000 kronor.

Teknikföretagen är inte bekymrade över resultatet, eftersom alla som fått krontalspåslaget även gått med på förändringar av andra villkor så att den sammantagna kostnaden för arbetsgivarna ändå hamnat på 6,8 procent. Försämringarna har bland annat gällt arbetstids- och övertidsregler samt lägstalönerna.

Industriavtalet

Industriavtalet är ett samarbets- och förhandlingsavtal för fack och arbetsgivare inom industrin. Pappers har valt att stå utanför.

Förhandlingsavtalet föreskriver att parterna ska sluta nytt avtal innan det gamla löper ut. Tanken är bland annat att undvika konflikter och att etablera ett kostnadsmärke för alla andra branscher. De två senaste avtalsrörelserna har fack och arbetsgivare inom industrin slutit avtal utan konflikt, men det har skett efter att de gamla avtalen löpt ut.