Nu på fredag håller tyska Socialdemokraterna extra stämma för att diskutera om man kan tänka sig att regera ännu en mandatperiod under Angela Merkel. Det är inte omöjligt att SPD kan få igenom kravet på en minimilön på 8,50 euro i timmen som villkor för att hoppa i båten. Någon form av lagstadgat lönegolv är sannolikt – skattehöjningar med kristdemokraterna däremot osannolika.
Det tyska valresultatet är historiskt i flera bemärkelser: Rekordvinst för det kristdemokratiska blocket med Angela Merkel i spetsen. Brakförlust för liberalerna i FDP, som åker ur förbundsdagen för första gången sedan partiet grundades efter andra världskriget.
Två avgörande särdrag i den tyska politiken har för närvarande betydelse:
För det första regerar Socialdemokraterna hellre med den konservativa högern än vänsterpartiet Die Linke. Trots att de tre rödgröna partierna tillsammans har egen majoritet är en vänsterregering otänkbar.
För det andra är minoritetsregeringar uteslutna. Trots att Merkels CDU och det bayerska systerpartiet CSU fick över 40 procent har man alltså gett SPD en förhandlingsinvit. Det är inte heller otänkbart att man vänder sig till De gröna.
En svart-grön koalition har existerat en gång på delstatsnivå – den sprack. Nu skulle CSU och De gröna behöva kompromissa i för båda avgörande profilfrågor, som det nyinrättade vårdnadsbidraget. Ett svårt utgångsläge.
Socialdemokraterna å sin sida har fortfarande en bitter eftersmak av regeringssamarbetet med Kristdemokraterna 2005 till 2009, det ledde till väljartapp och det sämsta valresultatet någonsin. Många inom partiet är övertygade om att opposition nu är att föredra.
Ändå tror flera tyska kommentatorer på en ny svart-röd regering. För att det är ett beprövat koncept – och för att många väljare vill ha en sådan. Vilket i sin tur hänger samman.
Den lågmälda strategen Merkel vet att hon måste ge sin koalitionspartner något i utbyte om denne ska fås att regera i hennes skugga. Såtillvida är hennes seger samtidigt ett huvudbry för de konservativa. Och samtidigt en potentiell öppning för en lagstadgad nationell minimilön – CDU har visat välvilja för idén.
För den tyska fackföreningsrörelsen är den kommande regeringsdeklarationen därför oerhört spännande.
Kampen för en lagfäst minimilön pågår intensivt sedan 2007, då DGB (tyska LO) beslöt att driva frågan. Med en organisationsgrad under 20 procent lyckades facket då inte upprätthålla lönevillkoren för miljoner tyskar.
Politiken framstod då som en räddningsplanka. Nu återstår att se om hoppet infrias.
Unn Gustafsson
