Valrörelsen utspelas huvudsakligen i traditionella media, och det är deras bild av vem som är vinnare och förlorare som avgör valet. Det var den deprimerande slutsatsen när mediaforskarna Lars Nord och Jesper Strömbäck vid ett seminarium på SNS presenterade den antologi Kampen om opinionen som de varit redaktörer för, och som är full av gammal och ny kunskap och färska analyser av vad som påverkar folks röstbeteende.

Därmed inte sagt att medierna korar segrare på förhand. Snarare är det den politiska sportjournalistiken (den där sista överdriften var min egen) och bristen på politiska skiljefrågor som skapar en situation där några är vinnare och några förlorare.

Ett av de intressanta resultat de framhöll är att partiledarens person spelar mindre roll än partiets eller regeringsalternativets allmänna med- och motgång. Ett annat att dörrknackning i partiernas egna eftervalsanalyser framstår som oerhört överskattat.

Men framför allt gav seminariet alltså bilden av att politiken utformas för att nå fram på ett positivt sätt i media och hos kommentatorer.

En drivkraft som fått mediabevakningen att prioritera skildring av det politiska spelet framför politiska sakfrågor är, enligt Nord och Bäckström, nödvändigheten av att visa att bevakningen är självständig och oberoende.

Därför måste partistrategerna använda list för att smuggla in sakfrågorna.

Vi återkommer till denna intressanta antologi framöver.