När årets pottförhandling vid Scandic i Borås är klar skiljer bara någon hundralapp mellan dem som fått mest och dem som fått minst. Både facket och arbetsgivaren är strålande nöjda.

Mjuk musik från baren och en servitris som klirrar med vinglas sprider förmiddagslugn på Scandic Plaza i Borås. Så här dags, när frukostbuffén är avdukad och en ensam städerska dammsuger heltäckningsmattan, vilar ett slags avspänd trivsel över hotellfoajén.

Den bara förstärks när Mauricio Veloso, bartender och ombud för Hotell- och restaurangfacket, och receptionschefen Britt Samuelsson-Blixt berättar om de lokala löneförhandlingar som just har avslutats.

– Kanonbra, säger Mauricio Veloso. Jag är jätteglad över hur lönesättningen gick till i år. Förr har housekeeping, alltså städarna, kunnat bli utan påslag från den lokala potten, men den här gången har de fått del av kakan.

– Jag är också jättenöjd, säger Britt Samuelsson-Blixt. Jag ser en fördel i att kunna belöna bra prestationer.

Då parterna i hotell- och restaurangbranschen i våras tog nya steg mot individuell lönesättning fungerade Scandichotellen som förebild. Här i Borås inleddes årets förhandling i februari med att avdelningscheferna höll utvecklingssamtal med varje anställd. Samtalen utgår från fyra mål: service, ansvarstagande, arbetsresultat och Scandics värderingar.

I juni, när den anställda haft tid att förbättra sina eventuella svaga sidor, följdes utvecklingssamtalen upp med lönesamtal. Hur väl medarbetaren har uppnått målen bedömdes på en tregradig skala. Poängen översattes sedan till en viss andel av de pengar för löneökning som finns att förhandla om lokalt, den så kallade potten.

Slutligen har fackets ombud gått igenom de nya lönerna med hotelldirektören.

– Det har hänt att folk känt sig orättvist behandlade när de blivit utan pengar från potten, säger Mauricio Veloso. Då har vi bett avdelningscheferna förklara sin värdering. I en del fall har det lett till att lönen korrigerats.

Men i år har alltså processen slutat i enighet. Parterna är överens om att alla ska få åtminstone något av potten. Resten fördelas efter prestation, och i år har den fördelningen blivit väldigt jämn. Varje anställd får minst 200 kronor per månad av pottpengarna, och högst 350.

– Det är bra med en jämn spridning, säger Mauricio Veloso. Som klubbordförande tänker man gärna kollektivt, jag vill inte att någon ska bli utan.

Men även Britt Samuelsson-Blixt, som vill kunna använda löneökningar för att belöna och motivera, är nöjd. Räcker alltså en hundralapp extra som morot?

– Visst är det små skillnader, säger Britt Samuelsson-Blixt. Men det syns att vi värdesätter prestationer, och det är viktigt.

De flesta anställda som Arbetet möter är nöjda med systemet för lönesättning. Trots att chefen har sista ordet blir utvecklingssamtalen någorlunda jämlika, ingen beskriver sig som överkörd.

– Det var inga konstigheter, säger förstekocken Cedomir Kumanov, som fick högsta poäng i nästan alla avseenden. Jag och köksmästaren jobbar ju tätt ihop.

– Utvecklingssamtal är bra, det är svårt att utvecklas på egen hand, säger Mikaela Karlsson, som vikarierar i receptionen. Samtalen ökar motivationen.

Men städerskan Charida Lindén tänker länge innan hon säger vad hon tycker om systemet. Efter åtta, nio års arbete tjänar hon 20 400 i månaden.

– Det är för- och nackdelar. Den chef jag hade samtal med har inte erfarenhet av vårt arbete, hon arbetar inte nära oss.

– Jag är ”bäst” i fråga om alla mål, ändå räcker det inte. Jag vet inte hur jag ska höja min lön.

Det låga löneläget i branschen har de lokala löneförhandlingarna vid Scandic inte rått på. De har inte givit löneökningar utöver de centrala avtalens ramar.

– Och att göra lönekarriär genom att jaga pottpengar … det har jag aldrig ens tänkt på, det är ju småpengar, säger Cedomir Kumanov.

– Hotell- och restaurangbranschen väljer man för att få en rolig arbetsplats, säger Mauricio Veloso. För mötena med människor, för arbetskamraterna … För allt utom lönen.

 

Foto: Björn Larsson Rosvall

Foto: Björn Larsson Rosvall

– Jag ser ingen risk att cheferna ger mer lön till personliga favoriter, säger Cedomir Kumanov. Det skulle inte gå, vi är ett litet arbetslag. Och köksmästaren måste motivera sin betygssättning inför hotelldirektören.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Foto: Björn Larsson Rosvall

– Sanningen är att jag är lite missnöjd med min lön, säger Charida Lindén, som ska hinna städa 24 hotellrum under dagen. Efter åtta, nio år tjänar jag 20 400 kronor i månaden.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Foto: Björn Larsson Rosvall

– Det är bra med en jämn spridning, säger Mauricio Veloso. Som klubbordförande tänker man gärna kollektivt, jag vill inte att någon ska bli utan.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Foto: Björn Larsson Rosvall

– I år pratade vi avdelningschefer ihop oss för att poängsättningen vid lönesam­talen ska bli enhetlig, säger Britt Samuelsson-Blixt.

Läs också: Nu vill fler förhandla om potten

Löner

Lokalt på Scandic
Vid Scandic Plaza i Borås har en del av löneökningarna fördelats individuell i många år. Det har inte lett till särskilt stora löneskillnader inom LO-kollektivet.
Lägst lön, strax under 20 000 kronor i månaden, har de oerfarna som anställs med det centrala avtalets lägsta lön. De bäst betalda – kockar med tio till femton års erfarenhet – får runt 24 000. Den lönen är ett par tusen kronor högre än det centrala avtalets lägsta lön för kvalificerade yrkesarbetare med minst sex års erfarenhet.
Vid sidan av de 35 fast anställda har hotellet ett antal tillfälligt anställda. De får inte del av den lönepott som fördelas lokalt, bara av löneökningar som garanteras i det centrala avtalet.

Centralt avtal
Den 17 maj tecknade HRF och Visita ett nytt, treårigt avtal. Lönerna för heltids­anställda ska höjas med 560 kronor i månaden det första året, ytterligare 560 kronor det andra året, och 533 kronor sista året.
Av det första årets löne­ökning är 45 procent ett lika stort påslag för alla (det betyder 252 kronor i månaden för en heltidsanställd), medan 55 procent kan fördelas lokalt på arbetsplatserna. Det är en ökning av utrymmet för individuella löner; tidigare har fördelningen varit 50–50. Andra och tredje året ökar den andel som fördelas lokalt till 60 procent.
Om parterna inte kan enas om den lokala fördelningen ska hela löneökningen läggas ut generellt.