Hon färglägger det som är svart

Ett möte kan ta tio sekunder.

– Vi använder oss av tid. Vi väntar. Vi använder oss av avstånd och tränger oss aldrig på, huvudsaken är att vi är närvarande. Men de där tio sekunderna kanske gör att vi innan dagen är slut får ett riktigt möte med en rädd och mammig ettåring.

Eva Westerling är sjukhusclown.

Hon möter barn som är på väg att dö, barn som har brutit ett ben eller är rädda för en spruta eller ska utredas för ont i magen, men också tonåringar som kanske har försökt ta sitt liv.

Som clownen Bönan reser hon mellan sex sjukhus i Skåne. Alltid tillsammans med en clownkollega. De spelar ukulele, och de samarbetar med den vanliga personalen.

– Vi kommer med något som inte har med sjukhuset att göra. Vi kan bryta en stämning när oroliga och förvirrade föräldrar har smittat barnet med sin ängslan. Vi ser det friska medan personalen tar hand om det sjuka.

Sjukhusclown är inte ett unikt jobb, det finns någonstans runt 50 stycken i landet som träffar sjuka barn och dementa gamla.

– Vi är inga cirkusclowner som kastar tårta i ansiktet på folk, förklarar hon. Vi jobbar med möten.

Så berättar hon om sitt första möte med en pojke som inte överlevde sin cancer. Hon och clownkollegan pulsade hem till honom en snöig vinterdag.

– Det var jättejobbigt men samtidigt helt magiskt. Han var jättesvag och vi lekte oss lugnt fram med några riddare och ett svärd som vi hade tagit med. Pojken kunde berätta vad han trodde om sin resa – finns det gräs tror du? – och vi stöttade honom i hans bild av dit han skulle komma.

Och det var inte längre bara ett svart hål.

– Just det är nog min drivkraft – att försöka färglägga något som är svart.

Själv var hon undersköterska och stod inte ut med hierarkin i vården, klara­de inte att niga för överläkarna (som hon fick tips om under utbildningen). Det blev en del film och teaterjobb emellanåt och efter flera år i diverse branscher hamnade hon på Clownronden.

– Javisst tar det kraft, det här jobbet. Men det ger också extremt mycket. Jag har fått den djupa förståelsen för att livet också är döden, och livet är ju vackert.