”Släpp in fler i arbetslivet”

Funktionshinder ska inte hindra någon från att ta sig fram i samhället och arbetslivet. Bilden är från en demonstration för tillgänglighet i Göteborg.

Trots regeringens högstämda retorik om ”arbetslinjen” tycks denna inte gälla dem som i dag står längst från arbetsmarknaden. Statistiska Centralbyrån (SCB) visade tidigare i år att allt färre med nedsatt arbetsförmåga har jobb. Sysselsättningsgraden för dem som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sin funktionsnedsättning är nere på låga 44 procent. Detta kan jämföras med strax över 70 procent för hela befolkningen.

Samtidigt ökar långtids­arbets­lös­heten, och arbetsförmedlingen förklarar detta delvis med att allt fler tidigare sjukskrivna och personer med nedsatt arbetsförmåga hamnar längst bak i arbetslöshetskön. Många av dem är i behov av olika former av rehabilitering. Det är lätt att inse att det här finns en tydlig koppling till alliansregeringens nedskärningar, av såväl arbetsmarknadspolitiken som arbetslöshets- och sjukförsäkringen. Att ungefär två tredjedelar av dem som i dag får socialbidrag är arbetslösa, ofta utan a-kassa, är en annan effekt av regeringspolitiken.

Tyvärr finns det mycket som tyder på att den sociala och ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning kommer att försämras den närmaste tiden. Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) rapporterade i december förra året att antalet personer som nybeviljas personlig assistans har minskat sedan 2008 och att allt fler får sin assistans indragen vid omprövning. Unga med psykiska diagnoser som ansöker om aktivitetsstöd (sjukersättning för dem under 30 år) ökar just nu lavinartat. Ungdomsstyrelsen redovisade dessutom i slutet av förra året att unga med funktionsnedsättning har väsentligt svårare villkor i skolan och på arbetsmarknaden jämfört med andra ungdomar.

Det finns i dag anledning att varna för framväxten av en borgerlig ”symbolpolitik” på funktionshinderområdet, där förändringar på myndighetsnivå görs till substitut för politisk handlingskraft. Men för att komma till rätta med dessa problem räcker det inte endast med förändringar av myndighetsstrukturen. Det handlar om att vända en utveckling som under allt för lång tid gått i felaktig riktning. Ska vi klara av detta måste vi både vara beredda att tillskjuta ökade resurser och dessutom höja den politiska ambitionsnivån. Gammalt tankegods måste kasseras och nytt tas fram. I en färsk rapport presenterar LO ett åtgärdsbatteri som bland annat innebär:

• att det förebyggande arbetsmiljöarbetet ute på arbetsplatserna måste stärkas, så att fler ryms in i arbetslivet. Arbetsplatserna måste i högre grad anpassas efter den arbetsförmåga som medborgarna faktiskt besitter. Alla som drabbats av ohälsa ska ha rätt till effektiv vård och arbetslivsinriktad rehabilitering samt ett arbete som anpassas efter individernas förutsättningar.

• att den som efter en tids sjukskrivning inte kan gå tillbaka till sin tidigare arbetsgivare och behöver stöd för att ställa om, exempelvis hitta fram till en ny anställning eller ett nytt yrke, bör erbjudas individuellt utformade och anpassade utbildningsinsatser.

• att ingen ska bli av med sin sjukpenning bara för att man passerar någon administrativ tidsgräns. De tidsgränser som i dag gäller omvandlas till stödjepunkter där individen rustas med rehabiliteringsrättigheter.

• att sjukersättningen ger ekonomisk trygghet för personer med kroniska och fleråriga, men inte nödvändigtvis livslånga, sjukdomstillstånd.

• att det skapas kraftfullare anställningsstöd och fler lönebidragsplatser, så att alla som vill och kan arbeta också får möjlighet att göra det.

• att regeringen tar initiativ till en nationell kraftsamling av forskare kring en vetenskaplig kartläggning av orsakerna till nedsatt arbetsförmåga och hur dessa samspelar med arbetsmiljön och utvecklingen i arbetslivet.

Att sysselsättningsgraden för dem som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sin funktionsnedsättning i dag är nere på 44 procent är inget mindre än en politisk skandal. Vårt land borde kunna bättre än så här!

Kjell Rautio
välfärdsutredare vid LO