Nadia Becerra Zunica, Haydar Otlu Diljen, Falis Hassan.

Foto: Per Groth

Nadia Becerra Zunica och Haydar Otlu Diljen efterlyser långsiktiga strategier för utbildning av modersmålslärare. Falis Hassan (sittande) var grundskollärare i Somalia och har gått en uppdragsutbildning i Sverige – tre år på kvartsfart – vilken gjort att hon fått fast jobb.

 

MODERSMÅL del 2. Legitimation ska vara ett krav också för modersmålslärare, anser lärare i Västerås. Men förutsättningarna måste förbättras:
– Lägg upp en plan, var strategisk och basera skol­politiken på forskning, säger Haydar Otlu Diljen.

Statusen på yrket måste höjas. Och forskningens resultat och politikernas fina ord måste omsättas i strategiska satsningar, anser flera modersmålslärare (det som tidigare hette hemspråkslärare) som Arbetet talar med i Västerås.

– I praktiken görs ingenting, säger läraren Haydar Otlu Diljen.

Regeringen har inga planer på att införa lärarlegitimation för modersmålslärare. Och även om oppositionen gått emot regeringen – vad hjälper det? frågar han sig. För att det ska kunna genomföras behövs gigantiska satsningar på utbildningar till modersmålslärare.

Liksom Nadia Becerra Zunica är han en av Västerås stads etablerade modersmålslärare, de har båda fasta heltidstjänster. Hon har undervisat i spanska sedan mitten av 1980-talet, efter att ha gått en tvåspråkig utbildning till förskollärare, som på den tiden fanns i Västerås. Han har undervisat i nordkurdiska lika länge, har skrivit åtta böcker i samverkan med Skolverket, och förra året fick han Västerås pedagogiska pris för att ha utvecklat appen ABC Kurdi, språkinlärning för barn på nordkurdiska.

De är glada över organisationen i kommunen, där lärarna i modersmål samlas under en enhet, centrum för tvåspråkighet. Där får lärarna en naturlig hemvist, träffar varje vecka sina kolleger, går på gemensamma konferenser och bedriver en del av undervisningen. Men det är många som har deltidstjänster och många som inte får fast jobb eftersom de inte har formell behörighet.

Också i år gick Västerås pedagogiska pris till modersmålsundervisningen, nu till modersmåls- och klasslärare på Trollbacksskolan, där majoriteten av barnen har andra modersmål än svenska. Där samarbetar lärarna på ett sätt som visat sig bland annat i förhöjda matematikresultat. Eleverna har utvecklat ”ett interkulturellt synsätt på matematikbegreppen” och fått en större förståelse för det matematiska språket och olika begrepp, enligt barn- och ungdomsnämndens motivering till priset.

Nu när svenska studieresultat sviktar överlag i skolan, kan modersmålsundervisningen vara en viktig kugge, visar samarbetet.

På Trollbacksskolan är modersmålet en integrerad del av undervisningen, lärarna syns under ordinarie skoltid och får kontakt med klasslärare och föräldrar. Inte bara i fråga om matematik, utan utifrån olika teman.

Barnen börjar dagen i sina språkgrupper. Sedan följer modersmålslärarna med in till klasserna och har ”interkulturella” lektioner tillsammans med klasslärare utifrån olika teman.

– En gång pratade vi om frukter som finns i affärerna men som inte odlas här. Jag berättade om granatäpplen, visade en film från när jag plockade dem i Kurdistan, och barnen fick smaka. Det skapar en närhet och en värme. De svenska barnen ser att de andra inte är så annorlunda. Efteråt träffade jag en elev som sa: Mamosta (lärare på kurdiska), du var jätteduktig i dag, berättar Haydar Otlu Diljen och skrattar gott.

Det blir tydligt för föräldrar och elever att modersmålslärare är en del av skolan.

– Vi började förra året. Vi kan fika med lärarna, föräldrarna ser oss och lär känna oss. Det är bra för eleverna också, de känner sig inte utanför. När undervisningen ligger sent på eftermiddagen, känner många: Varför ska jag gå på eftermiddagen, när de andra får gå hem? säger Nadia Becerra Zunica.

Ytterligare en skola ska ta efter, och de två lärarna hoppas att arbetsmetoden ska sprida sig mer i kommunen och vidare ut i landet.
För att modersmålet ska bli en integrerad del i undervisningen är det också viktigt att klassläraren får god kännedom om hur det går för eleverna i ämnet. Modersmålslärarna här har också utvecklingssamtal med föräldrarna en gång om året. Något som kan vara krävande.
– När vi pratar med våra landsmän kan det inte bara bli en halvtimme, det är mer saker runt omkring, säger Nadia.
– Föräldrar som kommer behöver smälta saker i samhället. Om de får ett brev från Försäkringskassan, då kan det vara viktigare än elevens situation just då. Det funkar inte att bara säga att det inte är min uppgift. Då är det kört. Det är en relation vi måste bygga för fortsatt samarbete, säger Haydar.
Situationen blir olika för lärare i olika språk. I spanska är familjerna oftast etablerade i landet, svårare kan vardagen vara för familjer som invandrat under senare tid.

I början av 1990-talet kom reformen som innebar att alla barn inte längre hade rätt till undervisning i sitt modersmål. Det behövdes nu fem elever i varje kommun för att kravet skulle kunna ställas. Då halverades också bidraget till modersmålsundervisningen.

– Vi brukar tala om den gamla goda tiden, när det fanns pengar, säger Nadia, då vi kunde åka runt till skolorna och träffa en elev i taget. Samtidigt kunde det bli stigmatiserande för elever som inte ville lämna den ordinarie undervisningen.

Satsningarna var större förr, men kunskaperna är större nu, säger Haydar. Forskning som Skolverket framhåller visar hur betydelsefull modersmålet är för inlärning också i andra ämnen.

– I dag har vi facit. Problemet är att vi har bevis i forskningen och politikerna yttrar sig jättepositivt, använder jättevackra ord, men de öronmärkta satsningarna på modersmålet och studiehandledning på modersmålet är väldigt, väldigt små. Det finns ingen utbildning till modersmålslärare på universitet och högskola. Det finns inga planer. I praktiken görs inte något, säger Haydar Otlu Diljen.

Legitimation ska krävas, men det gäller att vara medveten om att förutsättningarna är annorlunda och behöver förändras radikalt.

– Man måste ha en ordentligt planerad övergångsperiod, och gigantiska utbildningssatsningar, säger han.

På centrum för tvåspråkighet, där klockorna på väggen visar tiden i Västerås men också Bagdad och Mogadishu, håller lärarna som bäst på att förbereda de kommande lektionerna. I Västerås är somaliska det största modersmålet. Falis Hassan är en av 20 lärare, men bara en har lärarbehörighet. Själv har hon gått en uppdragsutbildning – tre år på kvartsfart – som komplement till grundskollärarutbildningen från hemlandet, vilken gjort att hon fått fast jobb.

Annars hamnar många modersmålslärare i ett ”ingenmansland”, anser läraren Leonardo Becerra. De får inte fast jobb för att de inte är behöriga. Och det går inte att skaffa sig behörighet eftersom det inte finns någon utbildning till modersmålslärare.

– De obehöriga lärarna får ju ofta dåliga löner. Status och löner måste upp, säger han.

Själv väntar han på lärarlegitimation för den svenska utbildning han har som matte- och tekniklärare. Men den kommer inte att gälla modersmålet, spanska, som han också undervisar i.

Hans kollega Zakie Ibrahim kommer från Syrien och har undervisat i arabiska i sex år, men får ingen fast anställning. Hon försöker för andra gången få Skolverket att omvandla hennes betyg till behörighet. Vardagen blir oviss.

– Varje år frågar mina barn, får du fast jobb nu? säger hon.

Zakie Ibrahim, Houda Potrus och Leonardo Becerra.

Foto: Per Groth

Zakie Ibrahim, Houda Potrus och Leonardo Becerra väntar på besked från Skolverket i fråga om behörighet och legitimation. De upprörs över det ingenmansland som modersmålslärare hamnar i.