Behrang Miri, känd både som artist och som den som lyfte bort Tintin i Kongo från Kulturhusets i Stockholm barnbibliotek, framträdde både som musiker och som föreläsare. Han hade väldigt mycket viktigt att säga till de församlade folkbildarna. Till exempel berättelser om den engagerade brasilianska hiphopen, med teoretisk grund hos pedagogen Paolo Freire. Och en mycket stark poäng om att folkbildningen borde ha som grundval all slags kamp mot förtryck på grundval av klass, härstamning, kön, religion, sexuell läggning.

Man skulle kunna säga att han efterlyste en praktisk intersektionalitet. I folkbildning och kultur kan alla mötas i kamp mot den nyliberala ideologin utan att kivas om maktutrymmet. Samtidigt berättade Miri om en snabbt föränderlig värld där generationsklyftorna kommer i allt snabbare takt, mycket tack vare den medietekniska utvecklingen. Vilket gör att villkoren för hur man söker upp en deltagande publik förändras hela tiden.