Privata skol- och vårdföretag ökade mest

Klicka för att se diagrammet i större format.

Regeringen har korat finanskrisens vinnare på ­arbetsmarknaden. Privatiseringar, rot och rut har fått ­berörda branscher att växa snabbare än ­andra.

Arbetets unika sammanställning av nyligen publicerad sysselsättningsstatistik från Statistiska centralbyrån visar att de fyra snabbast växande delarna av den svenska ekonomin är den privata välfärdssektorn, fastighetsservice, besöksnäringen och byggbranschen. Branscher som varit föremål för politiska förändringar som privatiseringar och riktade skattesänkningar.

Förlorarbranscher är industrin, kommunsektorn och handeln, som krympt eller vuxit långsammare än arbetsmarknaden i sin helhet.

– Tjänstesektorerna har gradvis blivit allt viktigare för sysselsätttningen, sedan har åtgärder som rot- och rutavdrag säkert bidragit, säger nationalekonomen Lars Calmfors. Industrin har drabbats hårt av den internationella nedgången. Det har förstås gjort det relativt sett mer attraktivt att jobba i tjänstesektorna.

Moderaten Elisabeth Svantesson är ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Hon glädjer sig åt att den totala sysselsättningen vuxit med fyra procent på fem år.

– Den svenska utvecklingen är den motsatta jämfört med många länder i vår omvärld. Det är inte särskilt konstigt att branscher som tidigare inte funnits eller varit kraftigt begränsade nu har möjlighet att växa snabbare än andra sektorer, säger Elisabeth Svantesson.

– Dessa pengar skulle kunna ha använts till anställa fler undersköterskor och lärare, säger Fredrik Olovsson, Socialdemokraternas gruppledare i finansutskottet.

Den i särklass snabbast växande branschen i Arbetets sammanställning är privat välfärd. Drivande bakom uppgången är en övergång från offentligt till privat driven verksamhet. Fram till 2011 minskade sysselsättningen inom kommuner och landsting, medan antalet anställda i privata vård-, skol- och omsorgsföretag steg hastigt.

När det gäller sektorer som påverkats av skattesänkningar är resultaten blandade. Inom fastighetsservice, som fångar många av de tjänster som berörs av rutavdraget, syns tydliga politiska avtryck. Efter införandet av avdragsrätt för hushållsnära tjänster har tillväxt­takten i branschen fördubblats.

Även rotavdraget, som infördes i december 2008, verkar ha haft effekt. Den vanligtvis mycket konjunkturkänsliga byggbranschen har årligen kunnat redovisa syssel­sättningstillväxt, trots fem år av lågkonjunktur.

Däremot märks ingen tydlig effekt av den sänkta restaurangmomsen. Den årliga tillväxt­takten i branschen var högre innan momsen sänktes, en sänkning som kostat statsbudgeten 5,3 miljarder kronor årligen.

– Det är osäkert om restaurangmomsen haft någon effekt. Resultaten hittills tyder på att marginalerna inom branschen har ökat. På sikt kan vi vänta oss en övervältring i form av högre löner i ekonomin som helhet, säger Lars Calmfors.

Men Elisabeth Svantesson är optimistisk.

– Skattesänkningar har både en omedelbar och en långsiktig effekt. På kort sikt finns det indikatorer på att fler jobb växt fram inom branschen. Något som branschorganisationen Visita pekar på. Samtidigt är det för tidigt att säga exakt hur många arbeten som kommer att växa fram på sikt, säger hon.

Men hur har de politiska förändringarna påverkat arbetsmarknaden i sin helhet? Professor Anders Forslund är biträdande chef för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Han hävdar att forskningen tyder på att riktade skattesänkningar ger små effekter på den samlade sysselsättningen.

– I första hand kan man förvänta sig effekter på strukturen genom att den subventionerade branschen ökar på andras bekostnad, säger Anders Forslund.

Elisabeth Svantesson försvarar dock åtgärderna:

– I delar av servicesektorn där vi tidigare haft stora skattekilar råder det ingen tvekan om att lägre skatter ger nya arbetstillfällen. Och det handlar inte om att arbetstillfällen förflyttar sig i ekonomin utan om att hushållen betalar för att någon gör ett arbete som tidigare utfördes av någon i hushållet på fritiden.

 

Parterna bara eniga om en sak:

Utvecklingen var väntad

Sämsta näringspolitiken – ­eller efterlängtad kompensation för tidigare politik? Arbetsmarknadens parter är inte överens.

– Det här är näringspolitik när den är som allra sämst. Politikerna pekar ut vissa lågproduktiva branscher och gör dem till vinnare, säger LO:s chefekonom Ola Pettersson om resultaten i Arbetets kartläggning.

– Det är inte förvånande att sys­selsättningen tillfälligt ökar i branscher som får mer gynnsamma villkor, men det är väldigt kostsamt. En mer generell jobbpolitik har mycket större möjlighet att få bestående effekter.

Att utvecklingen är väntad håller ekonomen Björn Lindgren på Svenskt Näringsliv med om, men han drar helt andra slutsatser:

– Det visar att politiken i viss utsträckning haft avsedd effekt. Sedan har det givetvis förstärkts av att dessa branscher är inriktade mot inhemsk efterfrågan och därför inte drabbats lika hårt av den internationella nedgången.

Han vill inte beskriva det som att politiken har gjort vissa utvalda branscher till vinnare.

– Flera av dessa sektorer har haft problem med för höga arbetskraftskostnader som hämmat sysselsättningsutvecklingen. Den nu förda politiken kompenserar för de värsta skevheterna som den tidigare politiken orsakat, säger Björn Lindgren.

TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik tonar ned betydel­sen av förändringarna.

– Riktad politik av den här typen är väldigt ineffektiv och har möjligtvis initiala effekter. Men de äts snabbt upp. Rotavdrag kan fungera väl som konjunkturstöd för att hålla uppe efterfrågan i en nedgång, men är ingen bra permanent åtgärd. I den mån rutavdrag leder till fler jobb är det sannolikt för att svarta jobb blir vita, men även den effekten är ganska liten, säger han.

Så här har vi gjort

Arbetets sammanställning bygger på SCB:s kvartalsvisa syssel­sättnings­sta­ti­stik. Vi redo­visar sys­sel­sätt­ning­en under det andra kvartalet respektive år.

2008 har valts som utgångspunkt eftersom den ­svenska arbetsmark­naden nådde sin topp under första halvåret detta år, för att därefter kastas in i en långvarig svacka.