Peer Steinbrück (SPD) talar vid Brandenburger Tor. Han utmanar Angela Merkel  i valet i september, men  få tror att han kan hota henne. 

Foto: Markus Schreiber

I våra grannländer rasar valstrider. September kan bli månaden när det avgörs hur arbetsmarknaden i Norge och Tyskland ska utvecklas i framtiden.

Med röda ballonger, partytält och ett långt tal på Brandenburger Tor i Berlin försökte de tyska socialdemokraterna (SPD) blåsa liv i en valkampanj som varit allt annat än lyckad.

– Jag vill införa en lagstadgad minimilön, var något av de första Peer Steinbrück, SPD:s kandidat, sa till de cirka 200 000 personer som i lördags samlades för att fira partiets 150-årsdag.

Men Steinbrück har en lång uppförsbacke framför sig. Mycket tyder på att kristdemokraterna, Angela Merkels CDU, vinner valet igen.

Tyskarna är, enligt opinionssiffrorna, nöjda med den rådande politiken och verkar vilja ha mer av Merkel. Positiva siffror om ekonomins utveckling och arbetsmarknaden ger henne dessutom råg i ryggen. Samtidigt har Steinbrück flera gånger trampat i klaveret under valrörelsen.

Allvarligast är kritiken mot hur den socialdemokratiske ledaren har fått stora pengar från banker och finansinstitut då han åkt runt och föreläst om ekonomi och eurokris.

– Han har framstått som kall, och många ser honom som allierad med näringslivet. Det går inte hem för en politiker som säger sig vilja företräda vanliga människor, säger Thomas Sommerer, statsvetare på Stockholms universitet.

Den politik som SPD går till val på är dock av traditionellt socialdemokratiskt snitt. Partiet talar om social utjämning och utbildningssatsningar. Det har propagerat för en skatt riktad mot rika och krävt regleringar av finanssektorn. Utspelet om att införa en minimilön passar även de fackliga rösterna.

– Det följer vårt förslag. Det är precis det vi har krävt. Vi vill ha en nationell minimilön på 8,50 euro i timmen, säger presstalesman Klaus Harbers på DGB, tyska LO.

Även om det mesta tyder på att Merkel vinner är det fortfarande osäkert hur en ny regering kan tänkas se ut. Det sämsta alternativet, enligt facket, är en fortsatt allians mellan CDU och det liberala parti­et. I Tyskland spekuleras det nu om Merkel i stället kommer att sikta på en allians med miljöpartiet eller möjligtvis socialdemokraterna. Det innebär att fackets krav på en nationell minimilön skulle kunna få gehör.

Den politiska situationen i Norge påminner om den i Tyskland. Där tyder opinionsundersökningar på att statsminister Jens Stoltenberg, Arbeiderpartiet, förlorar makten till Høyre.

Hur en framtida borgerlig regering kan se ut är dock oklart.

– Det enda den borgerliga oppositionen är överens om är att den vill ha bort Jens Stoltenberg, säger Frank Aarebrot, professor i statsvetenskap på Bergens universitet.

För norska LO är lönedumpning en viktig fråga. Industrin är i desperat behov av arbetskraft och facket vill undvika att utländska arbetares löner pressas neråt. Arbetsgivarna NHO vill hålla nere löneutvecklingen med hänvisning till att landets konkurrenskraft ska behållas.

För svensk del finns det en valfråga som kan påverka oss. Den handlar om hur mycket av oljepengarna som Norge ska sätta sprätt på.

– Redan i dag går låglönejobben i servicesektorn till stor del till svenskar. Titta i Oslo. På restaurangerna i centrum är nio av tio servitörer svenskar. Om det blir mer pengar från oljefonden växer servicenäringen och det får en ef­fekt på den svenska ungdomsarbetslösheten, säger Frank Aarebrot.