Krister Strömberg kontrollerar villkoren för de anställda vid ombyggnaden av Täby Galleria.

Foto: Fredrik Sandberg

Inte alla har ID-kort, många tjänar hälften av vad de skulle fått om de varit anställda av ett svenskt företag. Krister Strömberg kontrollerar villkoren för de anställda vid ombyggnaden av Täby Galleria.

 

ARBETET GRANSKAR. På sju veckor har över 8 000 utländska arbetstagare anmälts till Arbetsmiljöverket. Men facket är inte imponerat. Den nya anmälningsplikten är en papperstiger som saknar betydelse i verkligheten, konstaterar Byggnads.

I Täby centrum utanför Stockholm pågår ett av landets största byggprojekt med ett hundratal underentreprenörer och cirka 400 arbetare. Många av dem är utstationerade, jobbar tillfälligt i Sverige, och omfattas därmed av den nya anmälningsplikten.

Företaget som dirigerar projektet är svenska Strabag. Jobbet går ut på att bygga om hela centrumet till ”en plats för avkoppling”. Men just nu är det bara ett gigantiskt bygge så långt man komma från avkoppling.

Krister Strömberg, ombudsman på Byggettan, är här på sitt första besök för att testa om anmälningsplikten har lett till mer ordning och reda på arbetsplatsen. Platschefen som tar emot honom blir påtagligt nervös när han begär att få se listorna med samtliga utstationerade företag, samt deras anställda och kontaktpersoner i Sverige med adress och telefonnummer. Det är några av uppgifterna som ska ingå i registreringen till Arbetsmiljöverket.

Platschefen skyndar i väg för att hämta byggchefen, som verkar något mer informerad om anmälningsplikten. Men han medger att han inte hade någon aning om att reglerna redan börjat gälla.

– Jo, de började gälla den 1 juli, säger Krister Strömberg och räcker fram en bunt papper om anmälningsplikten i utstationeringslagen som klubbades i riksdagen i slutet av maj.

Efter en noggrann genomgång av reglerna undrar byggchefen bekymrat om facket verkligen måste se listorna. Strabag har redan kollat att alla arbetare har det så kallade ID-06-kortet, en frivillig bygglegitimation som rekommenderas av parterna för att minska svartarbete och öka säkerheten på byggarbetsplatser.

– Jag vill bara göra ett stickprov, säger Krister Strömberg för att tona ner det spända läget.

– Varför?

– Därför att ni kan ha en oregistrerad underentreprenör med sju konkurser bakom sig, en kriminell djävul som behandlar sina anställda som rena rävgiftet.

Egentligen är det inte konstigt att byggchefen inte har någon koll på vilka arbetare som är utstationera­de. Ingen av Strabags underentreprenörer finns registrerad hos Arbetsmiljöverket, visar det sig när Arbetet går igenom myndighetens register.

Krister Strömberg får i stället pricka av ett dussin namn i personalliggaren bland totalt 76 anställda hos en polsk underentreprenör. Han vill också tala med några anställda hos en svensk underentreprenör som hyrt in arbetare från ett svenskt bemanningsbolag som i sin tur hyrt in arbetarna från ett antal utländska företag.

– Grön hjälm betyder att man kan engelska, gul hjälm att man pratar svenska, övriga färger att man bara kan polska eller något annat språk, påpekar en hjälpsam platschef innan Krister Strömberg lämnar Strabags kontor.

Men ute på bygget har han inga svårigheter att göra sig förstådd. Här finns alltid någon som kan fungera som tolk åt sina landsmän.

Ett 50-tal arbetare, mest polack­er och ryssar men även en och annan svensk, bildar snabbt kö för att visa upp sina bygglegitimationer. Matchningen mot deras egna legitimationer tar minst ett par timmar.

Men en del har ingen id-handling alls. Bara ett besökskort. Lite motvilligt berättar de flesta vem de är anställda av och vad de har i lön. Ingen är med i något fack och de flesta får ungefär hälften av vad Strabags egna arbetare med likvärdig erfarenhet får i lön.

Krister Strömberg blir riktigt upprörd över de stora skillnaderna.

– Jag avskyr att man gör skillnad på människor, skriker han för att överrösta grävmaskinerna. Svenskar, polacker eller ryssar – det är skitsamma. Ni ska ha lika mycket betalt som Strabags anställda.

Innan han lämnar bygget delar han ut blanketter för den som vill söka medlemskap i facket.

– Kom igen grabbar, ni har också fru och barn, ni behöver också ha en bra lön och drägliga arbetsvillkor. Gå med i facket så kommer jag hit och förhandlar för er.

Under sina 30 år som ombudsman har Krister Strömberg varit med om det mesta. Exempelvis kriminella företag som blåst papperslösa sydamerikaner på allt de tjänat in, utsvultna polacker som bott och levt på arbetsplatsen och svartjobbare som kastats ut ur landet sedan de blivit sjuka.

Senast han var ute på byggen träffade han 27 papperslösa på tre arbetsplatser i centrala Stockholm. En del jobbade åt Skanska via en underentreprenör som plockar in folk från gatan. Några av arbetarna har nu gått med i facket med fullt identitetsskydd. De andra har avstått av rädsla för att bli avslöjade eller förlora sina jobb.

– Jag vill absolut inte medverka i något totalitärt system som kastar ut människor ur landet, tvärtom, säger Krister Strömberg.

Han berättar hur facket i stället hjälper de papperslösa att få ut sina obetalda löner även efter konkurs. En bolivian fick nyligen åka till Sverige för att hämta ut 80 000 kronor i utebliven lön.

Nej, Krister Strömberg tror inte att det nyupprättade registret över utstationerade kommer att ha någon betydelse på arbetsplatser där missförhållandena är som värst. Arbetsgivare som lever på svart arbetskraft registrerar sig aldrig. Och det spelar ingen roll hur många av de övriga företagen som anmäler sina anställda.

– Så länge arbetsgivarna vägrar uppge lön och skatt kommer anmälningsplikten att falla platt.

Det är de svarta pengarna som upprätthåller systemet, förklarar han. Utan skatt, pension, semestersättning, arbetsskade-, föräldra- och sjukförsäkring kan utländska jobbare få en nettolön som kommer upp i nivå med svenska löner.

– Och då vill arbetarna inte bråka, det går ju bra så länge de är unga och friska.

Det kommer att ta Krister Strömberg minst en vecka att bena ut vilka arbetstagare som är utstationerade hos Strabag och vem som har anlitat vem i de långa entreprenörskedjorna.

– Jag ska börja från toppen och gräva mig neråt. Men det är som att leta efter en nål i en höstack.

Vill man skapa ordning och reda på arbetsmarknaden ska man i stället införa en minimilön för hela landet och se till att alla betalar skatt från första dagen, anser Krister Strömberg. Som det är nu behöver utstationerade arbetare inte betala någon skatt i Sverige under de första sex månaderna.

Härifrån kommer de utstationerade

Fakta

Anmälningsplikten

• Alla utländska ­arbetsgivare med tillfälligt anställda i Sverige ska anmäla sig hos Arbetsmiljöverket från första dagen.

• Med tillfälligt menas mer än fem dagar. Någon övre gräns finns inte i lagen.

• Arbetsgivaren ska utse en kontaktperson och uppge namn och personuppgifter på samtliga anställda i Sverige.

• Utebliven anmälan kostar 20 000 kronor i sanktionsavgift.

• Arbetsgivare som lämnar ­oriktiga uppgifter kan tvingas betala vite.

• Anmälningsplikten gäller från den 1 juli i år.

Detta kräver LO

• Huvudentreprenören måste bli ansvarig för alla aktörer i ett projekt.

• Sanktionsavgiften måste också gälla den som anlitar ett oregistrerat utländskt företag.

• Avskaffa regeln om att in­komstskatt inte behöver betalas i upp till 183 dagar för arbete i Sverige.

• Ändra lex Laval så att utländska företag inte ska kunna freda sig mot stridsåtgärder bara för att de själva uppger att de tillämpar likvärdiga löne- och anställningsvillkor.

• Utländska företag måste ha en rättslig företrädare som kan ingå hängavtal.

• Företagen ska vara skyldiga att visa upp bland annat löne­listor och arbetstidslistor.

• Skärpt lag om offentlig upp­handling så att krav mot­svarande kollektivavtalsvillkor kan ställas i offentlig upp­handling.