är inte en samling eller ett system av åsikter, utan ett kraftfält. Varje samhälle försöker rättfärdiga sin egen ordning och få den att framstå  som naturlig. Detta sker via en mångfald kanaler, varav de flesta inte ens är medvetna om den funktion de fyller, vare sig institutioner eller enskilda aktörer. De iscensätter sin egen plats i samhället och förstärker på så vis stämningen av naturlighet hos rådande förhållanden.

Det sanna ideologiska arbetet är således att slå ur underläge: att med diverse metoder, och gärna i samverkan mellan tänkare och konstnärer, exponera denna falska naturlighet och ställa den mot alternativa beskrivningar. Jag ser framför mig en samverkan mellan fakta, teoretiska analyser, metaforer, satir och vem vet vad…

Och faktum är att redan mitt nuvarande Facebookflöde i ganska hög grad lever upp till de här anspråken. Kanske som en ersättning för handling, men kanske också som en föraning om en bredare och mer självmedveten motrörelse, i en ideologikritisk tradition men med många fler möjligheter till snabba, oväntade kopplingar.

Nästa fråga är då hur detta ska omvandlas till radikal journalistik, i takt med medieutvecklingen…