Två av Folkpartiets mer framträdande nationalekonomer, Carl B Hamilton och Christer Nylander, tar äntligen bladet från munnen och slår i en DN-debattartikel fast att ökad sysselsättning inte nödvändigtvis sänker arbetslösheten.
Och så är det ju. Det är precis det vi upplevt under alliansregeringens tid vid makten.
Arbetslösheten stiger samtidigt som sysselsättningen i antal personer räknat faktiskt också har ökat.
Men att fler personer arbetar är bara en följd av att fler gått ut skolan, och det vore ju katastrof om inte åtminstone några nyutbildade får ett jobb när befolkningen ökar.
Det allvarliga är i stället att så många går från skolan direkt ut i arbetslöshet.
Ändå klamrar sig Fredrik Reinfeldt i debatten ofta fast vid de i grunden meningslösa siffrorna som säger att ”fler är sysselsatta”.
Det är lika meningslöst som att säga ”det blir fler människor om det föds fler människor än det dör”.
Först när andelen sysselsatta börjar öka, alltså i procent räknat, kan vi hoppas på att det också minskar arbetslösheten.
Men i dag är vi inte ens där. Under alliansregeringen har vi tvärtom sett andelen sysselsatta minska.
Trots det är Hamilton och Nylanders inlägg inte riktat mot Fredrik Reinfeldts eller mot den egna alliansregeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik.
I stället är det Socialdemokraternas vallöfte om att senast år 2020 ha EU:s lägsta arbetslöshet som fått dem att fatta pennan.
Och självklart får de båda folkpartisterna gärna delta i en konstruktiv debatt med Socialdemokraterna om hur Sverige ska sänka arbetslösheten, även om deras argument om sysselsättningen inte verkar skilja sig speciellt från Socialdemokraternas.
Men borde de inte i första hand läxa upp sina egna allianskamrater, då de nu uppenbarligen har genomskådat Reinfeldts meningslösa prat om ”fler sysselsatta”?
