Foto: Hassan Ammar
Blodbadet i Egypten är en katastrof för demokratin.
Den utveckling som såg ut att leda mot en viktig arabisk demokrati efter 30 års hårt styre förvandlas alltmer till ett våldets och dödandets förtryck.
Militärens besinningslösa jakt på oliktänkande är oacceptabel och att tro att demokrati, fackliga rättigheter och frihet kan byggas på blodsutgjutelser och terror är katastrofalt felaktigt.
Visserligen är bilden mer komplex än att egyptisk militär nu står mot Egyptens folk.
Redan före förra månadens militärkupp mot den konservative presidenten Muhammad Mursi stod det klart att huvudmotsättningen i den egyptiska politiken återfinns mellan konservativa/islamistiska strömningar och liberala/sekulära strömningar.
Mursi från det Muslimska brödraskapet vann de första demokratiska valen och var därmed folkvald. Dock hade han under sin korta tid som president infört bestämmelser som återigen inskränkte demokratin.
Att militären efter sin kupp nu genomför rena massakrer på medlemmar av det Muslimska brödraskapet är dock ett betydligt större övergrepp mot alla demokratiska principer.
Syftet med kuppen blir tydligt genom de nya ledarnas försök att nu förklara det Muslimska brödraskapet som en illegal organisation.
Samtidigt har militären arresterat journalister och stängt ned tv-kanaler.
Att förbjuda organisationer och att förbjuda media att verka fritt är klassiska och nästan övertydliga inslag i en diktaturs framväxt.
Progressiva krafter som värnar demokratin har alltså ingenting att vinna på att ställa sig bakom militärens agerande.
Ett önskescenario skulle vara att dessa krafter i stället kunde sluta upp bakom en tredje väg som kunde verka med och för demokratiska medel.
FN-diplomaten och den tidigare IAEA-chefen Mohamed ElBaradei, partiledare för Konstitutionspartiet och vicepresident under en månads tid efter militärkuppen innan han avgick i protest mot militärens allt hårdare våld, framställdes tidigare ofta som en samlande kraft mellan blocken.
Det är dock uppenbart att varken han eller övriga partier och ledare vid sidan av det Muslimska brödraskapet har tillräcklig organisation eller stöd för att kunna mobilisera ett motstånd.
Innan Egypten kan gå vidare mot verklig demokrati måste de ansvariga inom militären för de regelrätta mord på hundratals, kanske tusentals egyptier som skett sökas upp, ställas till svars och dömas för sina handlingar.
Organisationsförbudet måste upphöra.
Risken är dock stor att militärens terror dessförinnan har fört landet in i ett ovälkommet och blodigt inbördeskrig, eller att landet åter förvandlats till den militärstyrda stat det var innan den tidigare presidenten Hosni Mubarak efter 30 år avsattes under den arabiska våren 2011.
