I all välmening kan man beteckna Folkpartiledaren Jan Björklunds utspel i dag om fler lärlingsplatser som ett ärligt försök att minska ungdomsarbetslösheten.
Dock är vägen inte ny. Och tidigare försök med utvidgat lärlingssystem i stället för skolutbildning har inte givit någon varaktig inverkan på arbetslösheten.
Risken är uppenbar att utvärderingen av det folkpartistiska förslaget – om det blir verklighet – om några år kommer att visa att effekterna blir marginella – även denna gång.
Enligt FP:s förslag ska elever gradvis slussas över från gymnasieutbildning till lärlingsutbildning som arbetsgivarna ska ordna.
För detta ska staten betala 80 procent av lärlingens lön.
Men risken är också stor att lärlingen mister den bredd i kunskaper som en gymnasieutbildning är bättre på att ge än en enskild arbetaplats.
När lärlingsperioden är slut är Jan Björklunds förhoppning naturligtvis att perioden ska övergå till fast anställning.
Det kan dock lika gärna bli så att nya lärlingar tar vid med den kraftiga lönesubvention som staten erbjuder.
Det är heller inte säkert att det över huvud taget går att skaffa fram tillräckligt många lärlingsplatser.
Entusiasmen hos företagen för lärlingar är ofta ganska sval då det som efterfrågas många gånger är färdig kompetens.
Folkpartiet vill uppenbart profilera sig med ett kraftfullt förslag mot ungdomsarbetslösheten. Men partistrategerna borde gjort en grundligare analys av vilka effekterna blivit av tidigare lärlingsförsök. 
