Den så kallade bromsen i pensionssystemet kommer att vara aktiv oavbrutet fram till år 2020, enligt LO-ekonomernas beräkningar. År 2020 kommer pensionernas reala värde att vara lägre än det var 2008.

Alla som är födda 1954 eller senare får hela sin allmänna pension från det nya pensionssystemet, som sjösattes i slutet av 1990-talet.

Till en början hyllades systemets stabilitet: Det är frikopplat från statens budget och helt självfinansierat, vilket betyder att det ger precis så stora pensioner som tillgångarna räcker till, varken mer eller mindre. Då systemet inte kan gå back, och aldrig tär på statsbudgeten, blir pensionerna aldrig den huvudvärk för politikerna som de är i en rad andra EU-länder.

Systemet klarar sig alltså, konstaterar LO i en rapport om pensionsreformens utfall som publiceras i dag, onsdag. Men hur går det för pensionärerna?

Inte så bra, visar LO-ekonomen Mats Morin, som har konstruerat en egen modell för att beskriva hur pensionssystemets olika delar kommer att utvecklas över tid, men använder samma antaganden om sysselsättning, priser, aktiekurser och räntor som Pensionsmyndigheten räknade med i januari 2013.

Helt i balans är pensionssystemet då dess tillgångar och skulder är precis lika stora, det vill säga när de pensionsavgifter som flyter in från dem som arbetar och de pengar som finns i AP-fonderna precis räcker för de pensioner som dagens och morgondagens pensionärer har att fordra. När den balansen rubbas aktiveras en mekanism som brukar kallas bromsen, och som skriver ner systemets skulder – alltså sänker de pensioner vi kan fordra av systemet – så att tillgångar och skulder åter balanserar varandra.

Bromsen slogs till första gången 2010–2011, vilket då fortfarande sågs som en tillfällig svacka till följd av finanskrisen. Men enligt LO-rapporten kommer bromsen att vara tillslagen oavbrutet under åren 2014–2020. Det betyder inte att pensionerna sänks, men väl att de blir lägre än de annars skulle ha varit. Under hela perioden beräknas pensionerna bli sex procent lägre än om de hade följt inkomstutvecklingen i samhället i stort.

Det betyder också att pensionernas reala värde (som sjönk 2010–2011) utvecklas svagt. 2020 kommer pensionernas reala värde fortfarande att vara två procent lägre än det var 2008.

Den grundläggande orsaken till att bromsen förblir aktiv många år framöver är att färre förvärvsaktiva måste försörja fler pensionärer. I slutet av 1980-talet gick det tre sysselsatta på varje pensionär, i dag bara 2,4. Det här är i sin tur ett resultat av att svenskarna lever allt fler år som pensionärer, samtidigt som sysselsättningen utvecklas svagt. Till detta ska läggas en klen värdeutveckling i AP-fonderna.

I rapporten visar LO vad som skulle krävas för att pensionssystemet ska komma i balans utan broms.

Med en extrem avkastning på aktier, närmare 20 procent årligen fram till 2020, kan bromsen kan slås av, men det är knappast ett realistiskt scenario.

En annan möjlighet vore att sysselsättningen ökade mycket kraftigt, så att 450 000 fler personer arbetar år 2020 än i grundscenariot. Det skulle ställa mycket höga krav på en expansiv ekonomisk politik, en omfattande arbetsmarknadspolitik och samtidigt löneökningar som inte sätter fart på inflationen.

Ole Settergren, chef för pensionsutveckling vid Pensionsmyndigheten, har inga invändningar mot Mats Morins beräkningar, som bekräftar myndighetens egna.

– Det här är en väldigt bra rapport som tar upp viktiga frågor, säger Ole Settergren. Framför allt visar den på sysselsättningens avgörande betydelse för samhällets förmåga att ge bra pensioner.

LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin anser att pensionssystemet inte fungerar som det var tänkt.

– Bromsen skulle inte vara i funktion annat än högst tillfälligt. Nu ser vi att den är aktiv från 2010 fram till åtminstone 2020. Då är något fel i systemet, anser Tobias Baudin.

Vad det är som brister ska LO titta på i en egen utredning som startar i höst. Till en styrgrupp till utredningen ska samtliga LO-förbund få utse företrädare. Till styrgruppen kopplas sedan en arbetsgrupp med experter.

Hur pensionssystemet bör förändras vill Tobias Baudin inte säga på förhand, men han pekar på några viktiga frågeställningar.

– Redan när systemet infördes LO var kritiskt till avgiftens storlek, vi ansåg att den måste vara högre. Nu ska vi se på den frågan, och på fördelningen mellan allmän pension och tjänstepension. Vi är också starkt kritiska till premiepensionssystemet.

 

LO-rapporten pekar också på att människor i LO-yrken har sämre möjligheter än andra grupper att tjäna in en hygglig pension. Färre arbetare kan höja sin pension genom att arbeta långt upp i åldrarna. Arbetare, särskilt kvinnor, arbetar också deltidsjobb och tillfälliga anställningar i högre omfattning än tjänstemän, vilket resulterar i lägre pension.

En tidigare LO-rapport om pensionsreformen, publicerad i februari 2011, visade att pensionerna blir lägre än reformens konstruktörer utgick från i mitten av 1990-talet. En industriarbetare väntades få 62 procent av slutlönen i statlig pension efter 45 års yrkesliv, men det blir inte mer än 52 procent.