Var 15:e sekund dör en människa av en olycka eller sjukdom som kan kopplas till jobbet.

Dammet yr. Ibland går det knappt att se handen framför sig och luften är fylld av svavel­ångor. Ändå måste arbetarna dra djupa andetag för att orka bära svavelblocken vid vulkanens rand.

Gruvarbetaren på Östra Java i Indonesien får – som så många andra inom gruvnäringen – ofta andningsproblem.

Enligt FN-organet ILO är stendamms­lunga, eller silikos, en vanlig dödsorsak bland arbetare. Cancer, astma och hjärtproblem är andra sjukdomar som kan orsakas av dålig arbetsmiljö.

Varje år dör minst 2,3 miljoner människor av sjukdomar eller olyckor som är kopplade till arbetet. Sjukdomarna skördar flest offer, drygt 2 miljoner personer. Antalet människor som omkommer i arbetsolyckor uppgår till cirka 320 000 per år. Enligt ILO.

Samtidigt har det skett stora förbättringar. På bara några årtionden har medellivslängden i världen tagit rejäla skutt framåt – och uppgår i dag till 70 år, mycket tack vare de ekonomiska framstegen i Asien.

Oscar Berger har bott i Kina många år och bevakat den kinesiska arbetsmarknaden, både som journalist och från svenska ambassaden. Han berättar att lönerna i Kina har höjts som en följd av hög tillväxt och på grund av ettbarnspolitiken som lett till brist på arbetskraft.

Att Kina dessutom vill ta ett kliv upp på den industriella förädlingskedjan innebär också att det är nödvändigt att höja lönerna för att få den inhemska marknaden att växa.

Även andra faktorer har drivit på lönenivån.

– I Kina finns det inga fria fackföreningar, men i flera fall har de internationella företagens uppförandekoder bidragit till bättre villkor, säger han.

När lönerna ökat i Kina har det samtidigt lett till att de skitigaste, tyngsta och farligaste jobben har flyttat därifrån till andra länder i Asien där lönen är lägre och villkoren sämre.

Trots stora ekonomiska framsteg har socialförsäkringssystemen inte hängt med i de asiatiska länderna. De fattigaste har det tufft och deras medel­livslängd är låg, inte minst på grund av usla arbetsmiljöer.

I ett längre bildreportage skildrar vi därför vardagen för några lågavlönade arbetare i Asien. Fotografen  Jonas Gratzer har samlat några av de värsta arbetsmiljöbilderna han tagit under sina år i Asien.

Du får bland annat möta Sahid som letar smycken i askan efter brända människor i Indien och elvaåringen Htya i Burma som vissa dagar jobbar 18 timmar i sträck med att bära varor längs floden Irrawaddys sandbankar.

 

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

SVAVELGRUVAN. Java, Indonesien. Insvept i den giftiga röken från vulkanen Kawah Ijen bryter Ismael och hans kollegor svavel. Arbetarna fyller sina korgar med de gula svavelstenarna och påbörjar sedan den strapatsfyllda klättringen upp för kraterns 800 meter höga och branta klippvägg. En fylld korg väger runt 70 kilo och en arbetare orkar vanligen inte gå mer än tre vändor med korgen per dag.
Kilopriset för svavlet är cirka 50 öre.

 

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

LIKBRÄNNINGEN. Varanasi, Indien. Sahid står mitt i aska och benrester som kommer från de bål där avlidna hinduer bränns. Han skyfflar in aska ifrån de brända kropparna i ett metallkärl, sedan vaskar han den i floden intill – i förhoppning om att finna smycken som suttit kvar på de döda kropparna när de brändes. Alla smycken går direkt till hans chef, själv får han betalt beroende på hur mycket smyckesrester han hittar. Det mesta av lönen tar han ut i alkohol.  

 

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

TEGELSTENSINDUSTRIN. Nashik, Indien. Den stekande eftermiddagssolen värmer de tegelstenar som ställts ut för att torka. Sikata, 13 år, och hennes mor lastar vant upp dem på sina huvuden och bär dem till lerugnen där de ska brännas. Sikata har arbetat inom tegelstensindustrin så länge hon kan minnas. Hon och hennes mor, far och tre systrar är som livegna. Sju dagar i veckan arbetar hon på bruket, 365 dagar om året. Hennes lön är mindre än sju kronor per dag.

 

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

BORDELLEN. Mumbai, Indien. Inne på en nergången och smutsig bordell i Mumbais red light-område, Kamathipura, sitter transsexuella Simran hopklämd mellan tunna plywoodskivor. I båset tar hon emot sina kunder, och på andra sidan väggen har nio andra kvinnor som tidigare varit män sina arbetsplatser.

 

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

SOPHÖGEN. Phnom Penh, Kambodja. Den fuktiga tropiska natten har lagt sig över Kambodjas huvudstad och gatorna dränks i ett varmt sken från gatubelysningen. För Ton, 14 år, har en ny arbetsdag precis startat. Han drar sin kärra genom staden, i kvarter efter kvarter går han på jakt och rotar runt bland sopor som dumpats längs med gatorna. Han hoppas hitta plast, som han sedan säljer kilovis till återvinningsstationer. Ton arbetar tills kärran är fylld. En vanlig natt får han in runt en tia, kanske femton kronor.

 

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

SANDBANKARNA. Mandalay, Burma. Längs med floden Irrawaddys sandbankar intill staden Mandalay lägger fraktbåtarna till. Här jobbar Htya, 11 år, med att bära de varor som ska fraktas upp och ner för floden. Hon jobbar så länge det finns gods att lasta av eller lasta på. Vissa av dagarna jobbar hon upp till 18 timmar. Alla pengar hon tjänar går till hennes familj.

 

Foto: JONAS GRATZER

Foto: JONAS GRATZER

GATORNA. Calcutta, Indien. Osman, 42 år, springer längs Calcuttas gator dragande på sin rickshaw så att plastsandalerna klapprar som hästskor mot den varma asfalten. Han arbetar som rickshaw wallah – en utdöende yrkesgrupp, i övriga Indien kör hans kollegor i stället sina passagerare i cykelrickshaw. Osman jobbar cirka 14 timmar om dagen och tjänar i genomsnitt knappt 30 kronor per dag, en dryg tia försvinner till mutor åt polisen och hyran av fordonet. Det mesta av förtjänsten skickar han hem till sin familj i Bihar, som är en av Indiens allra fattigaste delstater. 

 

Om fotografen
jonasgratzerSedan 2009 bor fotografen Jonas Gratzer i Bangkok, som är hans bas för fotoprojekt över hela sydöstra Asien och Indien. Han riktar främst in sig på frågor om mänskliga rättigheter, miljö och politik. Han fotograferar åt flera tidningar och samarbetar också med barnrättsorganisationen Ecpat.