Nej, domen mot Italiens tidigare regeringschef Silvio Berlusconi är tyvärr inte inledningen på något nytt, varken i Italien eller EU.
I stället har vi på senare tid sett allt fler exempel på patriarkatets återkomst i Europa, skriver Arbetets Martin Klepke.
Italiens tidigare regeringschef Silvio Berlusconi har dömts till sju års fängelse och livstids avstängning från politiken.
Brotten är att han ordnat sexfester med minst en minderårig och att han utnyttjat sin maktställning för att påverka rättsväsendet.
Men ingen tror att han någonsin kommer att skaka galler eller behöva bry sig om domen på annat sätt än att underteckna den överklagan som hans advokater sticker till honom.
I stället är de flesta bedömare bekymrade över hur det nu kommer att gå med den bräckliga politiska regimen i Italien.
Och ungefär där flyger den sista tron på Italien som modern rättsstat all världens väg.
Att det politiska etablissemanget blir så in i sin själ förolämpat av att en simpel sexköpare och rättshaverist får sitt straff visar tydligt hur lång bit kvar många europeiska politiker har innan de kan kalla sig civiliserade.
Fler än Berlusconi anser sig ha rätt att utnyttja patriarkal makt och pengar för att köpa sex. Och fler framträdande politiker inom EU än Berlusconi ser en kvinna främst som en mannen underordnad varelse.
Vi har hört den maltesiske EU-kommissionären Tonio Borg leverera grovt kränkande och sexistiska uttalanden i sitt försvar av äktenskapet och i sitt motstånd mot aborter.
I Sverige skulle hans uttalande gjort honom mycket obekväm för varje parti – minst sagt. I EU-politiken belönades Tonio Borg i stället med att utnämnas till högste ansvarige för EU:s hälsopolitik.
Lyfter man blicken och ser vad som händer i andra europeiska stater, som Ungern, Tyskland och Nederländerna, och om man lyssnar till de upprörda röster som hörs bland Italiens styrande efter gårdagens dom blir de negativa flödena genom Europa än tydligare.
Efter gårdagens dom mot Berlusconi har många tolkat det stränga straffet som en bekräftelse på att Europa och Italien ändå är på väg – om än långsamt – att skaka av sig sitt patriarkala förflutna.
Jag tvivlar.
