Klicka på diagrammet för att se det i större format.

VINST ELLER LÖN? del 4. Håll igen på löneandelen – så blir det fler jobb, säger många ekonomer. Stämmer inte, säger fackets ekonom. Dessutom tvistar fackliga tungviktare om det går att förhandlingsvägen se till att lönerna ökar på vinsternas bekostnad.

LO:s chefsekonom anser att effekten av återhållna löner har överskattats. Men ledande förespråkare fortsätter hävda att sysselsättningen påverkas. De tror att arbetslösheten hade varit ännu värre om löntagarna inte hållit igen.

Länge har ledande ekonomer, både på hemmaplan och i omvärlden, argumenterat för dämpade löneökningar som ett sätt att höja sysselsättningen. Om löntagarna inte tar ut hela löneutrymmet så kommer jobben bli fler eftersom investeringarna och exporten ökar, lyder resonemanget. Länder som Holland och Tyskland brukar i forskningsrapporter lyftas fram som bevis på att återhållsam löne­utveckling kan resultera i lägre arbetslöshet.

Men hur ser det ut i Sverige?

Ett vanligt mått på löneåterhållsamhet är löneandelen, som anger hur stor andel av det samlade produktionsvärdet som går till löntagarna. Om löner stiger långsammare än produktiviteten och priserna – då faller löneandelen. Och som Arbetet har berättat har löntagarnas andel av kakan minskat i Sverige. Men under samma period har sysselsättningsgraden – andelen personer i arbetsför ålder som är sysselsatta – fallit. Till synes tvärs emot ekonomernas teori.

– En hel del tyder på att sysselsättningseffekterna har överskattats, den ideologiska slagsidan är stark. Liberala ekonomer framhåller ofta lägre löner som den enda vägen till lägre arbetslöshet. Den tron verkar inte påverkbar utan närmast religiös, säger Ola Pettersson, chefekonom på LO.

Han lägger till att det givetvis finns ett samband mellan löneutveckling och sysselsättning, med varnande exempel på länder som prisat ut sig från världsmarknaden. Han anser dock att erfarenheterna från våra konkurrentländer kan ha misstolkats.

– Jag tror att det är andra fakto­rer, som att Tyskland hade helt riktig näringsstruktur, som ligger bakom den ökade sysselsättningen där, säger Ola Pettersson.

En framträdande förespråkare av löneåterhållsamhet är nationalekonomen Lars Calmfors. Han hävdar samtidigt att det är meningslöst att bara titta på löneandelen och sysselsättningsgraden.

– Många andra faktorer påverkar båda dessa variabler. Dagens höga arbetslöshet beror på en internationell efterfrågekris, som slår ut andra effekter. Men det finns gott om andra bevis för att högre reallönekostnader leder till lägre sysselsättning, säger Lars Calmfors.

Enligt honom var löneandelen ovanligt hög och vinsterna så hårt nedpressade att näringslivet gick på knäna i slutet på 1970-talet. Han framhåller att den vanligaste förklaringen till löneandelens förändring är att den teknologiska utvecklingen har varit särskilt gynnsam för kapitalet, inte hur parterna förhandlar eller graden av löneåterhållsamhet.

En institution som länge hävdat att lägre löneökningar kan leda till ökad sysselsättning är statliga Konjunkturinstitutet, där Göran Hjelm är forskningschef. Han medger att det kan verka konstigt att löneandelen och sysselsättningsgraden har fallit samtidigt, men han betonar att andra störningar påverkar båda.

– Hög strukturell arbetslöshet efter 90-talskrisen kan ha bidragit både till sänkt löneandel och lägre sysselsättning. Dessutom kan globaliseringen genom utflyttning göra att löneandelen faller samtidigt som sysselsättningen hålls tillbaka på kort och medellång sikt, säger Göran Hjelm.

Att de svenska erfarenheterna skiljer sig från de tyska och holländska tror han delvis kan bero på att dessa länder samtidigt gjorde omfattande reformer av arbetsmarknaden, som öppnade för mer deltidsanställningar och lägre lägstalöner.

– Vår lönebildningsmodell har på marginalen bidragit till en hög­re sysselsättning än vad som annars skulle ha varit fallet. Svaret på frågan om alternativet – löneacce­leration – skulle ha gett en bättre utveckling är ett blankt nej, säger Göran Hjelm.