Recep Tayyip Erdogan tog ställning för demonstranterna under den arabiska våren före alla andra regeringschefer. Den regim som slår ner på sitt eget folk har förlorat sin legitimitet, sa han och blev hyllad för det i arabvärlden. När han blir påmind om detta i dag blir han ursinnig. Jag är ingen diktator, skriker han. Sånt finns inte i mina gener.

Debatten om hans demokratigener eller avsaknaden av dem har oroat medborgarna långt innan han bildade AK-partiet och tog över landets styre 2002. Erdogan var nämligen en av ledarfigurerna för det islamistiska och antisemitiska Refah, Välfärdspartiet, under många år. När han vann borgmästarvalet i Istanbul på 1990-talet pressades han hårt om huruvida han trodde på demokrati eller inte. Han får än i dag stå till svars för sin definition av demokrati:

”För mig är demokrati bara ett medel för att nå ett högre mål, ett tåg som jag själv avgör när jag ska hoppa av.”

Är det dags för Erdogan att hoppa av tåget nu?

Hans hotfulla uttalanden mot demonstranterna har satt skräck i alla turkar som trott på en ljusare framtid och kanske ett EU-medlemskap inom en snar framtid. Även i Bryssel och Washington är man minst sagt förbryllade.

Erdogan hånar miljoner demonstranter som en handfull marginella plundrare, hotar med att låta sina väljare ta saken i egna händer, lovar att läxa upp kultureliten, näringslivet och framför­allt börsen, som gick ner över tio procent efter det brutala polisvåldet förra fredagen. Enligt honom är det den internationella ”räntelobbyn” som är hjärnan bakom upproret.

En välbekant och billig retorik i Mellanöstern, där regeringarna gärna ser  ett judiskt finger bakom varje kris. Men också ett förtäckt hot om inbördeskrig om demonstranterna inte lämnar gatorna.

Erdogan verkar vara övertygad om sin ofelbarhet, om att han gör det enda rätta för sitt folk och muslimer över hela världen. På sistone har han börjat tala om sig själv i tredje person. ”Er premiärminister Tayyip Erdogan är inte utbytbar” sa han i tisdags, en av de våldsammaste dagarna under upproret. Han tror verkligen på att han är Allahs sändebud – hur kan man annars vinna sju val i rad med stigande stöd?

Samtidigt är Turkiet det enda landet bland Europas grannar som inte påverkats i någon större omfattning av finanskrisen. Landet har haft en mycket stark tillväxt under de senaste åren och en stadigt sjunkande arbetslöshet, som just nu är lägre än den svenska.

Men människor kan inte leva på bara bröd i all evighet, som en demonstrant i Istanbul utryckte saken:

– Förr riskerade vi att hungra ihjäl, nu kvävs vi till döds av syrebrist.

Fotnot: Protester pågår i 68 städer, enligt turkiska medier. I helgen planerar Erdogan att samla sina väljare till stora stödmanifestationer i Ankara och Istanbul. Många befarar att det ska trappa upp motsättningarna ytterligare: ”Det är som att släcka elden med bensin”, säger företrädare för oppositionspartierna.

esrefokums140