Ända sedan 2002 har Försäkringskassan ställt för stränga krav för aktivitetsersättning när unga med funktionshinder behöver förlängd tid för att få sin gymnasieutbildning färdig.

En dom i Högsta förvaltningsdomstolen i dag, onsdag, handlar om en ung man som inte klarade av sina gymnasiestudier på grund av återkommande depressioner.

Sommaren 2009, då mannen var 20 år och just hade fått diagnosen Aspergers syndrom, begärde han aktivitetsersättning för förlängd skolgång. Aktivitetsersättning (en motsvarighet till sjukersättning för dem som är under 29 år) finns nämligen bland annat för att ungdomar med funktionshinder ska kunna fullfölja gymnasiet utan att behöva försörja sig själva under studietiden.

Försäkringskassan sa nej, med motiveringen att aktivitetsersättning bara kan ges om man har funktionshinder som beräknas kvarstå hela den planerade studietiden. I det här fallet var det inte i första hand Aspergers syndrom, utan de återkommande depressionerna som gjorde att pojken inte klarade av gymnasiet. Och depressionerna hade förbättrats av medicinering, vilket tydde på att de kunde gå över under studietiden.

Såväl förvaltningsrätten i Göteborg som kammarrätten har underkänt Försäkringskassans resonemang. Och nu säger alltså en dom i högsta instans (som blir vägledande för liknande ärenden i framtiden) att funktionshindret inte behöver bestå under hela den planerade studietiden för att aktivitetsersättning ska ges. Det kravet ställde dåvarande Riksförsäkringsverket upp i sina allmänna råd 2002, och Försäkringskassan har tillämpat det sedan dess. Men det saknar stöd i lagen.

Det avgörande är i stället att det finns ett direkt samband mellan funktionshindret och behovet av förlängd skolgång, och att det är medicinska skäl (inte allmän skoltrötthet eller liknande) som ligger bakom den förlängda skolgången. Och på den punkten råder ingen tvekan i det här fallet.