Foto: Jonas Ekströmer

Foto: Jonas Ekströmer

Nu har vi fått facit: utanförskapet har faktiskt ökat under det borgerliga styret, konstaterar Bror Perjus. Dessutom har livet i »utanförskap« blivit hårdare.

Den borgerliga regeringens företrädare påstår ständigt att de minskat något som de lite nedlåtande kallar för ”utanförskapet”. Ett diffust och odefinierat begrepp som de själva hittat på. Och därmed låter de också påskina att vårt land, med deras politik, blivit mera jämlikt eller åtminstone mera rättvist.

Det finns nämligen en avgörande skillnad mellan jämlikhet och rättvisa i de borgerligas föreställningsvärld. För dem är jämlikhet orättvist, eftersom de anser att vissa människor har rätt till en bättre ekonomisk standard än andra. Men för oss socialdemokrater är jämlikhet och rättvisa i princip samma sak. Vi anser att jämlikhet är rättvist, eftersom vi utgår från att de allra flesta gör så gott de kan.

Men nu har OECD, 34 länders ekonomiska samarbetsorgan, avslöjat att de ekonomiska klyftorna ökar snabbare i Sverige än i alla andra OECD-länder. När socialdemokratin regerade så var Sverige det allra mest jämlika OECD-landet. Nu har vi halkat ned till fjortonde plats.

Och ändå påstår den borgerliga regeringen att ”utanförskapet” har minskat i Sverige under deras regeringsperiod. De brukar svänga sig med siffran ”200 000 färre i utanförskap”.  Men nu har Ekonomifakta, (som inte är en vänsterorienterad tankesmedja, utan startad av Svenskt Näringsliv) konstruerat en definition och kollat statistiken. De hänför följande kategorier till gruppen ”utanförskap”:

• Arbetslösa

• Arbetssökande studenter

• Sysselsatta i konjunkturberoende program via Arbetsförmedlingen

• Personer som på andra sätt är utanför arbetskraften, till exempel latent arbetssökande, förtidspensionärer, övriga tidiga pensionärer, långtidssjuka, lediga, värnpliktiga och hemarbetande.

Då visar det sig att antalet personer i ”utanförskap” räknat som årsmedeltal faktiskt minskade när socialdemokratin regerade åren 2005 och 2006 nämligen från 1 122 100 till 1 100 600 personer.

De borgerliga vann ju valet först i september 2006 och bildade faktiskt inte regering förrän sent på hösten det året. I praktiken regerade de under hela 2007 på en socialdemokratisk budget, eftersom en ny regering inte hinner svänga om hela statens ekonomi på så kort tid. Och då, 2007, hade antalet i utanförskap minskat till 1 040 200. Även året därpå, 2008, var fortfarande betydande delar av den socialdemokratiska politiken i kraft och antalet i ”utanförskap” fortsatte att minska av bara farten ned till 1 029 600 personer, den lägsta nivån under senare tid.

Ostridigt är att antalet i ”utanförskap” ökat med borgerliga regeringar från summan 1 040 200 personer år 2007 till 1 077 600 år 2012. Någon minskning är det verkligen inte tal om. Alla påståenden om 200 000 färre i ”utanförskap” tack vare borgerlig politik är obeskrivligt fräcka lögner.

Däremot har arbetslösa, sjukskrivna, förtidspensionerade och det ökande antal som tvingas leva på socialbidrag fått sämre ekonomi och mycket hårdare livsvillkor under den borgerliga regeringens regemente. Fler lever i ”utanförskap” och livet i ”utanförskap” har blivit mycket hårdare. Borgerlig politik är kallhamrad utslagning av människor som redan har det svårt.

Om vårt lands massmedier och journalister granskat regeringens politik och dess lögner med samma frenesi som man granskar socialdemokrater från partiledaren ned till suppleanter i partistyrelsen så hade hela den borgerliga regeringen för länge sedan tvingats avgå.
Möjligen kan man dessutom tycka att det är mera angeläget att granska en regering som har ansvar för landet än en opposition vars förslag inte får någon praktisk betydelse för männi­skors livsvillkor.

Bror Perjus
Författare, socialdemokratisk debattör