Både luckan till vinden och stegen får underkänt. Hålet ska vara större och det ska finnas en permanent trappa till vinden, säger Jörgen Conradsson till platschefen Mark Reilly.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Både luckan till vinden och stegen får underkänt. Hålet ska vara större och det ska finnas en permanent trappa till vinden, säger inspektören till platschefen Mark Reilly.

 

En byggnadsarbetare dör i månaden. Fler skadas för livet. En del händelser kan bygginspektör Jörgen Conradsson aldrig få ur minnet. Arbetet följde honom under en dag.

En byggarbetsplats är inte som vilken arbetsplats som helst. Du kan aldrig vara säker på vem och vad du möter. Du kan bli hotad till livet av någon som just blivit ertappad med fusk.

– Det är inte bara att gå dit, säger Jörgen Conradsson när vi efter en lång arbetsdag sätter oss ned i hans arbetsrum mittemot berömda Feskekörkan i centrala Göteborg.

Då och då måste han gå på stödsamtal för att klara av sitt jobb.

I pappershögarna runt hans bord finns alla möjliga ärenden som går under rubriken ”omedelbara förbud”. Här finns minderåriga byggelever som går i keps och träskor, eller som står på kanten av ett sex meter högt tak med cirkelsåg i handen och utan fallskydd, medan lärarna tittar på.

Här kan man hitta svartjobbare, penningtvättare, människohandlare, men också alldeles vanliga, hederliga knegare som aldrig kräver något. Kanske för att det uppfattas som omanligt att kräva skydd. Eller har man bara inte tänkt tanken att det skulle kunna hända en själv.

Här finns också sådana som inte talar ett ord svenska, och sådana som talar flytande svenska men inte säger ett ord om vilket företag som rivit ner asbestplattorna utan tillstånd och lagt dem utspridda runt hela bygget.

Eller som byggt upp en ställning som inte skulle kunna klara av minsta vindpust, en ställning som är förankrad i bygget med ett snöre.

Arbetet följde Jörgen Conradsson på tre inspektioner från morgon till sen kväll en dag i mitten av maj. Normalt gör han nästan bara oanmälda inspektioner, men i dag var han tvungen att föranmäla sina besök för att Arbetet skulle få vara med.

Vi börjar med ett sjuvåningshus ett stenkast från centrum. Utanför står en tankbil med en så kallad betongpump som sprutar ut cement genom en tjock slang ända upp till femte våningen. Där håller en arbetare i slangen och gjuter en hel balkong på några få minuter.

– Det är fantastiskt, säger Jörgen Conradsson och ler mot arbetarna som sköter pumpen. Förr var man tvungen att hissa upp cementen eller bära upp den i kärror.

Han har varit med sedan 1980-talet och kan det mesta i branschens moderna historia. Det gör honom trygg i yrkesrollen och det inger respekt när han ger sig in i olika resonemang om invecklade tekniska lösningar eller när han dividerar om alternativa arbetsmetoder med platscheferna.

Betongpumpen stängs av och vi får hälsa på Josef Magnusson, platschefen. Också han har varit i byggsvängen i decennier.

Jörgen Conradsson inleder inspektionen med att peka på brädan under en av pelarna (det heter något annat på byggspråk) som bär upp ställningen runt huset. Brädan sticker ut någon centimeter från trottoarkanten.

Platschefen tror inte att det är någon fara med en centimeters luft.

– Vi belastar inte ställningen på den sidan så mycket så att den inte skulle klara tyngden.

Men inspektören ger sig inte.

– Man ska inte tro att det håller, man ska veta att det håller.

Sedan drar han några historier, sanna händelser, om dominoeffekten. Om varför en liten spricka eller en tyngd som kommer lite snett ibland kan få en hel ställning att rasa ihop.

För att muntra upp stämningen avslutar han med gubben som satte ihop ställningen allt eftersom – med vad han för tillfället råkade ha i fickorna.

Det låter som ett skämt, men det är det inte. För ett par dagar sedan var han på ett bygge där arbetarna hade satt ihop några plankor som skulle föreställa en ställning. Inte en skruv satt rätt. Dessutom talade de nästan ingen svenska och bodde i en jordkällare på gården.

– Killarna fick plocka ner ställningen omedelbart.

Jörgen Conradsson tar upp ett tvåsidigt inplastat lexikon med de vanligaste arbetsmiljöfraserna på olika språk ur sin väska. Det är han som är upphovsmannen till arbetsredskapet som alla bygginspektörer numera måste ha med sig när de är ute på jobb.

– Jag snodde idén från danskarna, säger han stolt.

När Jörgen Conradsson granskat ställningen våning för våning har han i princip bara ett par anmärkningar: fukthalten i ett cementblock måste mätas innan det får belastas, och allt skräp som hyresgästerna lämnat efter sig måste städas bort. Detsamma gäller personalens fikarum där det står hinkar med skräp och gamla batterier.

Det blir inga förbud. Bara ett antal krav i ett handskrivet ”inspektionsmeddelande” som platschefen får en vecka på sig att åtgärda. Chefen är glad att inspektören inte är lika sträng som facket.

– Klart man ska komma hem oskadd, men facket har ibland en attityd som hör till öst. Har man inte textilhanddukar är det avtalsbrott.

Nästa inspektion sker inne i Medicinareberget under Odontologen i närheten av Sahlgrenska sjukhuset. Fastigheten är byggd inne i berget där ventilationsaggregatet ligger. Ventilationskanalerna, som ligger på 26 meters höjd och som är isolerade med asbest, ska monteras ned.
Det är ett tekniskt mycket komplicerat jobb som saneraren Jens Holgersson mer än gärna vill ha Arbetsmiljöverkets hjälp med.

– Det finns en anledning till att det är så hårt reglerat. Asbest är livsfarligt.

En metod är att kapsla in asbesten i en genomskinlig plastballong, där man går in med båda händerna samt ett utsug. Men eftersom arbetet kräver en närmast kirurgisk precision är det svårt att utföra det på en sådan höjd. Andra metoder innebär att hela aggregatet måste stängas av.
Dagens byggjobbare och elever har mycket dåliga kunskaper, berättar Jens Holgersson upprört. De borde åtminstone lära sig vad asbest är, hur det ser ut, varför det är farligt och hur det kan identifieras. De dåliga kunskaperna bidrar till att seriösa sanerare, som han själv, konkurreras ut. Många är redo att göra hans jobb till halva priset.

– Jag ser effekten direkt när Arbetsmiljöverket är ute och kör en drive. Då blir vi av med dem som tar våra jobb. Vi är glada att verket finns.

Jörgen Conradsson håller med honom, men konstaterar att inspektörerna är alldeles för få och kommer att bli ännu färre. Myndigheten får bara anställa en inspektör på två och en halv som går i pension.

– Vi håller på att fasa ut oss själva. Det är livsfarligt. Ska vi avveckla inspektionen bör man fatta ett formellt beslut om det.

Bara det faktum att han går omkring i sin inspektörsjacka i en liten ort sänder en signal till folk att det kan kosta att lägga tak utan fallskydd, berättar han.

– I dag finns det dubbel så många byggställningar som förr, och många är bra. Jag tror att i alla fall en del beror på oss.

Det som bekymrar honom mest är den lavinartade ökningen av rot-arbeten. Det är där det fuskas mest. Risktagandet sker medvetet eftersom säkerhet kostar.

– Det är riktiga skitjobb med de största riskerna för fallolyckor, belastningsskador, asbest och vibrationsskador.

Och asbest är det första han får syn på vid dagens sista inspektion. Arbetsplatsen är en stor förskola i välbeställda Guldheden som ska totalrenoveras av ett 30-tal arbetare, utan något skyddsombud. Ingen ställer upp, enligt byggchefen Lars Lindberg.

– Det är egentligen kollektivarnas sak. Det vore kanske inte rätt av mig som arbetsgivare att påtvinga någon uppdraget.

För första gången under arbetsdagen blir inspektören lika hård som bestämd i tonen när han ser de trasiga asbestskivorna i ventilationskanalen som börjar strax innan­för ytterdörren och mynnar ut i barnens festlokal.

– Ta omedelbart kontakt med saneringsfirman och be dem att komma hit! Såhär får det inte se ut, försegla kanalen med asbesttejp och gör det väldigt kvickt!

Byggchefen rodnar.

– Det är en miss av saneringsfirman, får han ur sig efter att ha varit stum ett tag.

– De påträffade asbest i omklädningsrummet och det trodde vi var allt, fortsätter han.

Efteråt berättar Jörgen Conradsson att de tre arbetsplatserna hör till de bättre.

– De värsta byggena kommer vi aldrig åt.

Jörgen Conradsson försöker uppskatta tyngden som vilar på ett färskt cementblock och säger till platschefen Josef Magnusson att fukthalten i cementen måste mätas innan den får belastas.

Foto: Björn Larsson Rosvall

Jörgen Conradsson försöker uppskatta tyngden som vilar på ett färskt cementblock och säger till platschefen Josef Magnusson att fukthalten i cementen måste mätas innan den får belastas.

– Jag ser effekten direkt när Arbetsmiljöverket kör en drive. Då blir vi av med dem som tar våra jobb, säger asbestsaneraren Jens Holgersson.

Foto: Björn Larsson Rosvall

– Jag ser effekten direkt när Arbetsmiljöverket kör en drive. Då blir vi av med dem som tar våra jobb, säger asbestsaneraren Jens Holgersson.