Demonstrant föreöker undvika tårgas under demonstrationerna i Istanbul, Turkiet natten till den 4 juni

Foto: Thanassis Stavrakis

I dag, tisdag,  klockan 12.00 lade en kvarts miljon tjänstemän i turkiska facket Kesk ner arbetet. I morgon ansluter sig lika många från arbetarfacket Disk till en tvådagars strejk till stöd för demonstranterna.

– Deras sak är vår, säger Baki Cinar, pressansvarig på Kesk, Offentliganställdas centralorganisation. Vi går ut i strejk i dag, men fortsätter samtalen med övriga fackförbund om en gemensam linje mot regeringen och för demonstranterna.

Målet är en generalstrejk som kan tvinga regeringen till förhandlingsbordet.

De turkiska fackföreningarna har drabbats hårt av den konservativ-muslimska AKP-regeringens fackfientliga domstolar och lagar. Just nu sitter 92 kesk-medlemmar i olika fängelser runtom i landet för sitt fackliga engagemang.

– Under Erdogan har Turkiet utvecklats till ett en-mannastyre, säger Baki Cinar. Han tål varken politisk, facklig eller medial opposition.

Det är sjunde dagen som miljontals turkar trotsar det brutala polisvåldet och går ut för att demonstrera mot regeringen. Till en början handlade protesterna om en liten park i centrala Istanbul som regeringen ville bygga om till köpcentrum. Nu har protesterna spridit sig till ett 50-tal städer och handlar om mycket mer än bara några träd.

Hittills har två demonstranter dödats, förmodligen efter att ha blivit träffade av polisens tårgasgranater från nära håll. Flera hundra är skadade och över 2 000 gripna enligt officiella uppgifter.

Det är oorganiserade 90-talister i storstäderna som driver proteströrelsen. De kommer från alla möjliga politiska läger och samhällsklasser. Det som förenar dem är en uppdämd vrede mot alla försök från regeringens sida att styra, inte bara deras politiska åsikter, utan också deras livsstil i minsta detalj.

En god turk ska enligt Erdogan skaffa sig tre barn, inte röka, inte dricka, inte ha samlag utanför äktenskapet, inte göra abort, inte pussas på allmän plats, och inte tweeta – vilket är det senaste budet.

– Twitter är en farsot och sociala medier det största hotet mot samhället, sa han på en presskonferens i går.

Det är inte svårt att förstå premiärministerns Twitterhat. Han håller ett järngrepp om de traditionella medierna som inte hade en enda reporter på plats på Taksimtorget i Istanbul under de första protestdagarna. Ungefär hälften av landets 28 nationella nyhetskanaler lotsades om ingenting. Övriga gick bara ut med den information de hade fått via den statliga nyhetsbyrån Anatolia.

– Varken ungdomarna eller vi vuxna vill ha en regering som lägger sig i precis allt vi har för oss, från våra dryckesvanor till hur vi ska klä oss eller vilka hemsidor vi får besöka.

Under större delen av sin moderna historia har Turkiet antingen varit en enpartistat eller en militärdiktatur. Med varannan väljarröst i ryggen lyckades Erdogan pressa tillbaka generalerna till deras kaserner.

– Nu vill han själv styra landet som en general, säger Baki Cinar. Alla måste ställa sig i leden. Journalister och fackliga företrädare som vägrar får välja mellan arbetslöshet och fängelse.

Men det kommer inte att hålla i längden, berättar han. Turkiet är inte samma land som när Erdogan tog över styret för elva år sedan. Då fanns ingen Twittergeneration, inga 90-talister som talar minst ett främmande språk och som kan kommunicera med resten av världen utan nationella censurmurar.