Biståndshandläggaren är den som bestämmer hur mitt liv ska bli.

Så låter det när de gamla pratar om biståndshandläggarnas roll i äldreomsorgen. Citatet återfinns i Kommunals och Akademikerförbundet SSR:s rapport. Biståndshandläggarna ska utreda och bedöma behovet av vård och omsorg och se till att de gamla får den hjälp de behöver.

Det är deras rättighet enligt lag, men verkligheten är många gånger annorlunda. Som en biståndshandläggare uttrycker det i rapporten:

– Att arbeta med äldre känns helt rätt för mig – men inte så här.

De två fackförbundens gemensamma rapport beskriver hur arbetsvillkoren för vårdbiträden, undersköterskor och biståndshandläggare slår igenom på den omsorg som erbjuds de gamla.

Bilden är dyster – om än inte alltigenom mörk.

– Det finns många goda exempel – men alltför många dåliga, säger Camilla Sköld, socialpolitisk chef på SSR som har skrivit rapporten tillsammans med Anna Werkelin Ahlin, utredare på Kommunal.

Snäva budgetramar, underbemanning och hög arbetslastning skapar dåliga arbetsvillkor och därmed dåliga villkor för de gamla.

Det är inte ovanligt att enskilda biståndshandläggare har ansvar så många som mellan 130 och 140 gamla människor. Fackförbunden tycker att gränsen borde gå vid högst 100. I vissa fall känner sig biståndshandläggarna tvungna att ta mer hänsyn till kommunens budget än till de äldres behov.

Här vill de två fackförbunden befria biståndshandläggare från budgetansvaret. De ska bara följa lagen och fatta beslut utifrån varje gammal människas behov.

Snåla budgetar går ut över undersköterskornas och vårdbiträdenas arbete i hemtjänst. Deras arbetsdagar är inrutade mer eller mindre minut för minut. Tidsgränserna är så snäva att var tredje anställd inte hinner ta sig från en adress till nästa på utsatt tid.

Var femte anställd svarar att gamla inte får den hjälp de har rätt till åtminstone en gång i veckan på grund av brist på personal. Småprat, städning och dusch är det som försvinner först.

I värsta fall blir de gamla av med både tid för hjälp i tre led. Först är själva biståndsbeslutet snålt tilltaget. Sedan anslås för lite tid på personalens arbetsscheman. Till slut är det hemtjänstens anställda som hoppar över vissa arbetsuppgifter därför att tiden inte räcker till.

1 000 anställda i hemtjänsten intervjuade

1002 anställda i hemtjänsten och 242 respektive 196 biståndshandläggare har intervjuats i två omgångar om sina arbetsvillkor.

• Mer än var tredje anställd i hemtjänsten svarar att gamla har blivit av med vårdtid under det senaste halvåret på grund av allmänna nedskärningar, inte på grund av beslut som gäller just dem.

• Bara sex av tio biståndshandläggare svarar att de äldres behov avgör vilken omsorg de får. Resten svarar att det är budgeten, eller både budgeten och de äldres behov, som avgör.