Tvåpack och sexpack. Det låter mer som en inköpslista till en grillkväll än de starka tillsatser som just nu förändrar EU i grunden. Till och med forskare har svårt att hänga med i EU-svängarna. Därför har experterna gjort ett försök att bena ut vilka de avgörande besluten är.

– Pakter och åtgärdsprogram har rasslat fram i en hastighet som varit svår att hänga med i även för oss. Det här är vårt sätt att få en helhetsbild, säger Anna Stellinger på Svenska institutet för Europapolitiska studier (Sieps) som gissar att 2008 och 2009 går till historien som de år unionen satte igång sina stora förändringar.

På historiskt kort tid har den ekonomiska krisen lett till rad beslut som knyter länderna allt tätare till varandra.

Annika Lundius, Svenskt Näringslivs vice ordförande, liknar det som händer i EU just nu med att skjuta på ett rörligt mål.

Och hon är inte ensam. Till och med Sieps, myndigheten vars uppdrag är att belysa aktuella Europapolitiska frågor, har haft svårt att hänga med. För ett tag sedan höll den ett internt möte där experterna konstaterade att det var svårt att ha koll på vilken effekt de många stora reformerna kommer att få. De beslöt därför att skriva en rapport som skulle ge en överblick – och förra veckan släppte de skriften EU som krishanterare.

Siepsforskarna Jonas Eriksson och Monika Hjeds Löfmark har ringat in fem avgörande EU-beslut som fått stor effekt de senaste åren. Dessa är:

• Införande av en planeringstermin – övervakning av ländernas budgetar.

• Sexpacket – samordning och möjlighet att bötfälla länder som bryter mot budgetregler.

• Tvåpacket – övervakning av budgetarna.

• Europluspakten – målsättning om ekonomi och sysselsättning och konkurrens vars föregångare benämndes som europakten.

• Stabilitetspakten/finanspakten – regler om hur stora underskotten får vara.

Siepsforskarna har gjort en bedömning av vilken effekt dessa fem åtgärder får för Sverige.

Deras slutsats är att den direkta påverkan inte är särskilt stor. I tvåpacket, som EU precis beslutat om, ska budgeterna i euroländerna granskas. Men eftersom Sverige inte är med i euron påverkas vi inte, åtminstone inte i ett första läge. I ett senare skede kan dock effekten bli betydande.

– Den indirekta effekten kan till och med bli mycket stor. Sverige är ett litet exportberoende land som har sin mesta handel med euroländerna, säger Jonas Eriksson.

Det är den ekonomiska krisen som, beroende på hur man ser det, har öppnat möjligheten för – eller tvingat fram – så stora reformer under så kort tid. Till stor del handlar det om att finansmarknaden misstror eurosamarbetet.

I juli förra året avfyrade Mario Draghi, chef för Europeiska centralbanken (ECB), den stora bazookan och sa att banken var ”beredd att göra vad som än krävs för att rädda euron” och ”tro mig, det är tillräckligt”.

Detta lugnade tillfälligt en del spekulationer om en kollaps för eurosamarbetet, men det visade sig att det var för tidigt att blåsa faran över. Många undrar fortfarande om samarbetet kommer att överleva.

Svenskt Näringslivs Annika Lundius sitter även i Businesseuropes styrelse, arbetsgivarnas motpart till Europafacket. Hon säger att företagens vinstnivåer i Europa är tillbaka på samma nivå som före krisen, men att de ändå inte vågar investera. De är rädda för en finansiell kollaps.

– Men vi behöver en tillväxt på två procent i EU för att kunna börja amortera av på statsskulderna, säger hon.

Frågan är bara vad som krävs för att få hjulen att börja snurra igen?

Ändå sedan krisen startade har det förts en debatt om ifall ekonomin ska stramas åt eller stimuleras.

Ola Pettersson, LO:s chefsekonom, har sin syn på hur EU bedrivit finanspolitiken.

– Den har varit ett fiasko, säger han.

Enligt honom har politiken präglats av en tysk rädsla för hög inflation, och en tajt svångrem har slungat Europa in i en situation som i stora drag påminner om krisen på 1930-talet. En arbetslöshet över 25 procent i Spanien och Grekland innebär, enligt honom, också stora sociala faror.

Det finns även farhågor om att de snabba besluten inte rimmar med en demokratisk utveckling. För drygt tre veckor sedan deltog Siepschefen Anna Stellinger i en debatt på Europahuset i Stockholm. Hon sammanfattade den demokratiska utvecklingen i unionen.

Och enligt hennes analys håller EU på att bli en allt mer komplex och oöverblickbar institution. De folkvalda i EU-parlamentet har visserligen fått mer makt, men samtidigt har regeringarna i de skuldsatta länderna tvingats föra en politik som inte formulerats av befolkningen – utan av EU och andra långivare