Jag vet inte vad jag ska göra.

Jag har blivit yr i mössan av allt som händer.

Det är som om hjärnan håller på att lösas upp av någon sorts EU-syra.

Det lät säkert fullständigt galet och osamman­hängande när jag klev in på chefens rum och tänkte högt om olika artiklar som borde
skrivas.

Jag hörde mig själv säga att denna vecka i slutet av maj är viktig. Hm, precis som om vi skulle veta vilka veckor som är viktigare än andra. Tanken är ju fullständigt bisarr. Oftast är det ju först långt efteråt som vi vet om en händelse varit viktig eller inte.

Men strunt i det. Jag fortsatte prata. Chefen lyssnade. Jag sa att vi borde skriva om EU-parlamentets sysselsättningsutskott. Det har haft möte och pratade om hur EU:s regler för utstationering av arbetskraft till andra länder ska förändras.

Chefen satt tyst. Så jag fortsatte prata. Gjorde en tvär gir. Sa att EU är på gång att införa ungefär det Byggnads krävt under avtalsrörelsen; nämligen att huvudentreprenörerna på byggena ska ta ansvar för villkoren hos sina underleverantörer. Redan i dag har åtta EU-länder ett sådant system, men nu diskuteras om det ska bli så i hela unionen.

Chefen satt fortfarande tyst och jag hann byta samtalsämne. Jag sa att fransmännen driver på för att införa en sorts gemensam a-kassa för alla euroländer.

Sedan girade jag igen och drämde till med något helt annat.

– Ska vi inte ta reda på mer om EU-kommissionens förslag om en europeisk minimilön?

Chefen satt tyst.

Skallen kokade och ord bubblade ur munnen. Europafacket har mellankongress i Dublin nästa vecka. Facket börjar surna till. Det har spelat ut hotet om att säga nej till en fördjupad EU-integration om inte utrymmet för en social dialog blir större.

– Och, och, och … den 27 och 28 juni har EU toppmöte. Då ska de prata om utökad integration av euroländerna, sedan fortsatte jag att tala om arbetet med att skapa gemensamma socialförsäkringssystem.

Chefen satt tyst en stund.

Du kanske ska skriva en krönika där du skriver att du inte vet vad du ska göra, sa hon.

eriklarsson140