Jag har varit på litteraturfestival på Lillehammer, och höll bl a ett litet föredrag.

Men framför allt blev jag så imponerad.

För det första finns en levande kultur av polemik som genomsyrar både kulturlivet och universitetet. Folk håller igång genom att vara oense.

För det andra finns en helt annan publiceringskultur. En mångfald av texter i olika format som är aktuella därför att de riktar sig direkt till samtiden.

Särskilt tydligt blev detta i Audun Lindholms tillbakablick på tidskriften Vagant och dess första 25 år. Presentationen rymde så många intellektuella processer och ompositioneringar att den kom att likna en föreläsning i geologi.

En levande, välformulerad debatt. Ta bara senaste numret av veckotidningen Morgenbladet, vars huvudnummer var en genomgång på många sidor av huruvida Bourdieus sociologi har varit överskattad eller till och med skadlig i Norge. En mångfald av synpunkter ställs mot varann och gör det möjligt för läsaren att tänka själv.

(Bland annat berättas det om en nutida uppföljning av en undersökning av kulturvanor i Stavanger, där många av de intervjuade självreflekterande hänvisar till Bourdieu för att beskriva sina egna livsstilsval. Av vilket man kanske kan dra slutsatsen att medborgarna blir allt mer uppmärksamma på sitt eget beteende, och skulle ha blivit det även om Bourdieu aldrig funnits.)

Man borde skriva en motsvarande svensk artikel…