Foto: Jessica Gow

Agneta Broberg tycker själv att DO har höga siffror när det gäller andelen som slutar. Men förklaringen till det ligger längre bak i tiden, anser hon. –Vi tror att siffrorna kommer att sjunka.

 

Den höga personalomsättningen beror på gamla problem, anser DO:s chef Agneta Broberg. Att myndigheten driver färre fall är helt i linje med hur hon tolkar uppdraget.
– Vi är ingen advokatbyrå, säger hon.

Agneta Broberg tycker själv att DO har höga tal när det gäller folk som slutar. Men svaret ligger i det förflutna, anser hon.

– Under 2011 var myndigheten utsatt för stora interna problem och väldigt stark kritik utifrån. Dessutom hade DO tre olika chefer under ett år. Hos många satte detta igång en process om att ta sig härifrån, som landade i 2012. Så länge vi inte ser att vi har arbetsmiljöproblem finns det ingen anledning att göra någon annan analys. Vi tror att siffrorna kommer att sjunka.

Många som lämnat DO uppger ju myndighetens nya linje som orsak.

– Det är en personlig inställning. Jag har ansvar att tolka och verka för hela DO:s uppdrag, vilket kan leda till att alla inte är överens om tolkningen. Det är inte mycket att göra åt.

Anmälningarna till DO sjunker. Och besluten om vilka anmälningar som myndigheten ska driva vidare fattas allt snabbare. Förra året avslutades över hälften av anmälningarna inom 14 dagar.

Finns det en risk att ni väljer bort anmälningar för snabbt?

– Vår uppgift är att verka för ett samhälle utan diskriminering. Och min absoluta tro är att vi inte kan använda ett enda verktyg, som att bara ta hand om dem som faktiskt utsätts för diskriminering. Vi måste hitta metoder så att så många som möjligt får nytta av de ärenden vi driver. Det ingår inte i vårt uppdrag att biträda varje enskild individ. Vi är inte en advokatbyrå.

Känner folk till det här?
– Vi har upptäckt att det är svårt. Och just nu ser vi över all vår kommunikation. Det finns en förväntan att vi ska ta oss an alla anmälningar, men det har aldrig varit så. Här har vi ett jobb att göra.

Många anser att DO är osynlig i debatten, ingår det i uppdraget att debattera?

– Självklart. Vi gör alltid en bedömning om vi ska gå ut medialt.

Men Reva till exempel, där människor berättade att de greps och utvisades på grund av sitt utseende. Var det inte en debatt för DO?

– Reva handlade ju om vad det egentligen handlade om. Men vi fick aldrig in någon anmälan från någon som utsatts. Vi såg inte att vi kunde tillföra något utifrån att vi inte visste vad som egentligen hände. Man måste prioritera.

Vilken debatt har ni prioriterat?

– Det har jag inte i huvudet.

Skulle ni kunna driva fler ärenden?

– Vi måste kombinera olika insatser. Att motverka diskriminering är svårt och tar tid och inget vi ser effekter av nu. Jag förstår otåligheten på resultat. Det är en svår balansgång, men jag tror vi kommer att nå dit.

Clas Lundstedt, pressekreterare på DO, återkommer senare till Arbetet med tre fall där DO varit ute i debatten under senaste året: Dels en debattartikel i Svenska Dagbladet om att fler aktörer måste hjälpa diskriminerade i domstolsprocessen. Dels uttalanden när det framgick att romer inte får hyra bilar på bensinmackar. Och sist uttalanden i samband med att lagen utvidgades när det gäller åldersdiskriminering.