Människans fallenhet för att jämföra sig med andra kan ibland leda till rätt tokiga slutsatser. Att man mår bättre än alla andra i kåken betyder inte att man är frisk om man befinner sig på ett sjukhus.

Ny tillväxtstatistik föranledde häromdagen Statistiska centralbyrån att deklarera att Sverige står sig starkt i Europa. Siffrorna överrumplade nästan alla förstå-sig-påare. En tillväxt på 0,6 procent under första kvartalet var dubbelt så mycket som Riksbanken och andra kalkylerat med.
Plötsligt minskar pressen på räntesänkningar eller på regeringen att ta till finanspolitiska satsningar.

Men den som nagelfar siffrorna finner att läget inte alls är så gott som rubrikerna kan föranleda en att tro. För tillväxten under årets tre första månader kan inte beskrivas som hållbar, och den saknar helt förutsättningar för att nedbringa den höga arbetslösheten. Trycket på politiska stimulanser må ha bedarrat, men behovet är detsamma.

Två tunga faktorer ligger bakom uppgången:

1. Den första är ökad hushållskonsumtion.

Jippi, hurrar alla som längtat efter att Svensson ska sätta på sig spenderbyxorna. Men det var inte riktigt det som hände i februari. I stället var det så förbaskat kallt att utläggen för el och uppvärming sköt i höjden. Nu när sommarvärmen har kommit lär inte denna uppgång ge några nya jobb.

2. Den andra tunga faktorn bakom uppgången var en ovanligt stor ökning av lagren i näringslivet.

Något som brukar bero på att företagen producerar mer än de lyckas kränga, vilket gör att de framöver kan ta från hyllorna när köplusten väl sätter in. Ingen jobbmotor med andra ord.

En annan, tredje faktor som brukar kunna bädda för fler jobb – investeringarna – gick i stället åt helt fel håll. Näringslivets investeringslust verkar för tillfället närmast obefintlig.

De ekonomiska problemen i omvärlden fortsätter att resultera i minskad export, men ändå ger utrikeshandeln ett positivt tillskott i tillväxtsiffrorna. Förklaring: Importen faller ännu mer. Men att importen rasar samtidigt som kronan är stark är inget friskintyg.

Från olika expertorgan hörs att återhämtningen i världskonjunkturen kommer att sätta fart under årets andra halva. Budskapet känns lika fräscht som fjolårets sommarplåga. För gryningen tycks alltid ligga om hörnet, men riktigt vilket hörn verkar osäkert, eftersom den ekonomiska soluppgången tycks ha en förmåga att skjutas upp.

Vis av den erfarenheten kan det vara läge för svenska makthavarna att göra vad man kan för att stötta den inhemska efterfrågan. Att förlita sig till vädrets makter brukar inte hålla i längden.

Anders Eld