Zekiye Güler

Foto: Leif R Jansson

Zekiye Güler  på Hässelby torg. Här är den överväldigande majoriteten av Kommunals medlemmar utrikes födda eller barn till invandrare.

Zekiye Güler är ett undantag. Hon är glad och stolt över att hon blev vald till ombud på Kommunals kongress – och en aning nervös.

Utan de utrikes födda skulle välfärden sluta fungera på många håll. I Stockholm skulle vård, omsorg och kollektivtrafik braka ihop.
Kanske var femte kommunalare i Sverige, och minst varannan i Stockholm, är född utomlands.

Men det syns inte på Kommunals kongress. Av de 188 ombuden är bara några enstaka födda utomlands. Nio av tio är svenskfödda, av namnen att döma.

– Det är stort och mäktigt att jag ska vara med och fatta beslut om Kommunals framtid, säger undantaget Zekiye Güler.

Hon bor och arbetar i Hässelby i västra Stockholm. Hennes sektion hade nominerat tre kandidater till kongressen som hålls i Stockholm nästa vecka. Hon var övertygad om att de andra två skulle bli valda.

– Jag undrar om jag blev vald trots att jag har ett konstigt namn eller därför att jag har ett konstigt namn, säger hon.

Namnet syns i lönekuvertet. Kommunal i västra Stockholm har lusläst lönestatistiken och upptäckt att ett vårdbiträde tjänar 1 000 kronor mindre där än i resten av Stockholm. Men de som kommer från länder utanför Europa tjänar 1 500 kronor mindre än de som har europeiska namn.

Den överväldigande majoriteten av kommunalarna i Hässelby är utrikes födda eller barn till invandrare. Zekiye Güler gissar på 80 procent. Majoriteten bor i området.

– Många blir väldigt glada när jag besöker arbetsplatser och presenterar mig som förhandlingsansvarig. De ser sig själva i mig: ”Vad glad jag blir att du representerar något så svenskt.”

Den erfarenheten tar hon med sig till kongressen. Hon ser sig som en representant för de utrikes födda.

– Med mitt utseende är det självklart. Oavsett om jag möter turkar, kurder eller araber så är jag en av dem. De är stolta över att jag samverkar med stadsdelsdirektören och cheferna. Det är så självklart för dem att det ska vara en svensk som sitter där och förhandlar.

I hennes stadsdel har majoriteten av förhandlarna utländsk bakgrund. Så är det på många håll, men högre upp i hierarkin dominerar svenskarna.

Zekiye Güler är kurd från Turkiet. Hon kom till Sverige som 15-åring med sina föräldrar och fem syskon. I trean hoppade hon av gymnasiet.

– Jag gjorde som andra invandrartjejer och gifte mig ung.

Hon var 19 när hon gifte sig och 20 när första dottern föddes. Nu är hon 43 år, mamma till tre döttrar som är 22, 17 och 12 år och skild sedan några år. Hon var hemma under småbarnsåren, även om hon hade några ströjobb av och till. När den yngsta dottern var två år började hon söka jobb.

– Det var dags. Jag tänkte att jag knappt kommer att få pension.

Hon började i köket på en förskola och utbildade sig till barnskötare. 2008 valdes hon till arbetsplatsombud. Hon gick kurser, lärde sig lagar och använde kunskaperna på jobbet. Det slutade med att stadsdelen fick köpa individanpassade hörselskydd och möbler för vuxna till 70 anställda.

Sedan ett drygt år jobbar hon fackligt på heltid. Förra året ägnade hon en dag i veckan åt arbetsplatsbesök. Allt som allt värvade Kommunal kanske 200 nya medlemmar i ett område med 792 stycken.

– Jag mötte många nyanställda som inte hade en aning om facket eller sina rättigheter på jobbet. De tror att det bara är att tacka och ta emot när någon ringer och ber dem att jobba. Många timanställda visste inte ens att de kan gå med i facket. Jag mötte många som trodde att Kommunal bara är till för fast anställda.